Poängjakt, ingen sport.

Vecka 8 är vår sportlovsvecka. Jag älskar vintersport, men verkar inte komma till skott med varken skidor eller skridskor i år. Knappt förra året heller för den delen. Kan det bero på att det blivit så mycket vinter att jag inte passar på? Jag vill inte gärna skylla på att ingen annan i familjen är lika biten som jag. Hur som helst så har jag även haft otur med att matcha bra väder med ledig tid och samtidigt vara frisk!

Så här sitter jag nu på sportlovet och snorar istället för att flänga runt nere på isen. (Det är nämligen både kallt, soligt och skottat på sjön!)

In och ut ur huset dräller hantverkare som ska göra badrummet fint efter vattenläckan. Idag fastnade snickaren vid den jättestora affisch som vi har på insidan av badrumsdörren. Poängjakten.

"Funkar den?", undrade han. "Jag har två sextonåringar hemma som inte gör något av allt som står på listan". Tömma diskmaskinen, dammsuga, bära ut sopor, kasta skräp på återvinningen, är bara några exempel på sådant som står där. Vi leker inte poängjakt längre, men för den som är intresserad kan jag berätta att den som hade flest stolpar i slutet av månaden fick bestämma vilken gemensam aktivitet som familjen skulle göra. Funkar faktiskt bra som morot. Snickaren skulle i alla fall hem och prova.

Feber och hetta

Hemma hos oss har det nu varit sjukstuga i princip konstant sedan jullovet. Febertoppar och halsont, öroninflammation och influensa. Vi har även bytt utbytesstudent, vilket i praktiken innebar att flickan som har bott hos oss i 6 månader bytte plats med flickan som nu bor hos oss. Vi bor på gångavstånd från den andra familjen, så idag satt båda här i köket och fikade - en av fördelarna med att vara i Sverige. Fika, alltså.

Vår australienresenär planerar för sin långresa, som ska göras i april och jag läser på om alla platser som hon ska besöka. Här kan nyfikna läsa mer om den äventyrsresan och här kan man hitta mer att läsa om Australien i allmänhet!

I den del av Australien som dottern befinner (lite söder om Sydney) sig har det varit otroligt varmt nu och även hon har nu upplevt 47-gradig värme och frys-huttret när temperaturen sjunker till 20. Så varmt var det 2006 när vi hälsade på där. Fördelen med att ha upplevt den värmen är, enligt Karsloken, att lite värmebölja i Sverige numer är lätt att uthärda.

Idag startar jag kampanjen: Loskfria gator!

Med anledning av hotande pandemier tycker jag att det är dax att återinföra förra sekelskiftets finfina tingest, spottkoppen! På den tiden var det för att förhindra spridningen av lungsot och man förbjöd faktiskt spottning på allmäna platser! Hosta var OK, men spott skulle tas om hand i ett för ändamålet avsett kärl.

Bilden är tagen från Norrbottens museums hemsida med Månadens föremål, Januari 2006 och föreställer en spottkopp från 1900-talets början.

Eftersom jag uppenbarligen har problem med nedsmutsande medborgare (Läs här), måste jag även få beklaga mig över spottloskare. Alla har sett dom, någon kanske har varit/är en och efter sig lämnar dom orsaken till min aversion: små slemmiga pölar på marken, som åtmisntone jag är rädd för närkontakt med!

Vad händer? Är det så här?

Kliver av bussen, blivit överfull av saliv i munnen under resan.

Måste spotta!

Hänger med polarna i ett gäng, salivproduktionen blir olidlig.

Måste spotta! ("Ja, vi spottar ikapp!")

Går på stan och dreglar efter lunchen.

Måste spotta!

Ska kissa i ett dike och blir reflexmässigt spottsugen samtidigt.

Måste spotta!

Snusar.

Måste spotta!

Om jag hamnar bakom ett par spottloskare på stan, hoppar jag fram och tillbaka som om det var skarvarna i plattorna jag vill undvika, när det i själva verket är loskorna som jag försöker undvika! Kalla mig pipplig eller vad som helst, men finns det folk som tycker att det är trevligt, okej, acceptabelt eller vad som helst med dessa loskor överallt?

Modern spottkopp som rymmer 0,7 liter för det facila priset av 590 SEK! Avsedd att användas vid vinprovning? Nåja, duger säkert till loskor med.

Kan det finnas en framtid för spottkoppen?