... så här kan det gå till när jag får ett inspirationsryck:
Förra årets dynfynd blev inte så lyckat och passade inte till stolarna som jag räddat från grannens släp, innan de hamnade på tippen. Som vissa tar hand om övergivna djur har jag en förkärlek för övergivna möbler. Det hör nästan inte hit.
Förra helgen infann sig ett energiöverskott och jag skuttade ner i källaren och rotade reda på dom där dynorna. Dax att fixa! Fram med sax och måtta lite med ögonen. Så här ungefär blir bra
Billiga, chokrosa och nu med rätt längd.
En hög med gardiner från tidigt 90-tal och fina symaskinen rotades fram. Något måste man ju laga dynkanterna med. Jag provade med mitt favorittyg från den tiden. Jag kan sy planlöst, så det gjorde jag. Det blev inte bra.
Som en flint tant med sjalett.
Jaha, det var bara att prova ett annat koncept. Sprätten och jag är ju kompisar. Lika bra när man syr som jag. En gardin som jag inte var lika förtjust i fick stå till tjänst och låta sig massakreras. Humdidum, sy lite si, klippa lite så. Ingen syfröken skulle ge mig godkänt för det arbetet, men jag är själv ganska nöjd med resultatet.
Somrigt och fint!
Seså alla perfektionister, alla kan sy! Om det inte blir bra, klipper man bara bort och börjar om. Skaffa en bra sprätt och använd den. Man måste inte nåla och tråckla. Hålla hårt och sikta i mitten kommer man långt med!
Roligast, men mest jobb!
