Min mamma har sparat, samlat och släpat hem pinaler som hon nogrannt har sorterat och fortsatt spara! Ja, där skiljer vi oss åt, mamma och jag! Hon sparar och jag kastar, eller var det slösar? Jo, jag kanske slösar -med minnen ... Tur att jag har min mamma, som sparat några åt mig!
Stora K ...
... och lilla k på andra sidan. Högst upp i höger hörn har jag skrivit mitt namn, Ulrika. Jag kunde både läsa och skriva när jag började i skolan.
Min läsebok (som var tråkig) och "Vad var det jag läste?" , den fick jag ta fram när allt annat var klart, så jag brukade skynda mej att bli klar!
Tuppboken och Svanboken, Ordkunskap, Bokkunskap och Rättstavning.
Förrän, fastän, ännu, tyvärr, ända. Alltjämt, tvärtom, utmärkt, åtgärd, ändå. Vi drillades i rättstavning. I geografi, historia, multiplikationstabeller och allt annat också. Allt kunde tabuleras och ordnas. Mängdlära! I den här mängden passar alla fyrkanter in.
Jag älskade skolan, från dag ett. Min första termin gick jag i en liten skola med B-form. Det betyder att skolan var så liten, att det inte fanns tillräckligt med barn för en hel årskurs i en klass, så då gick flera årskurser i samma klass istället. Det gick bra och min mamma var fröken i klassen. Det gick också bra.
Sedan flyttade vi och jag började i en större skola med två parallellklasser. Jag och min bästis travade glatt iväg varje morgon och vi hade så roligt på vägen till skolan. Det var kanske en kilometer dit. När vi kom fram hade skolan oftast redan börjat och vi neg i dörren och bad om förlåtelse för att vi var sena. "Det gör inget, gå och sätt er på era platser!", sa fröken varje morgon. Så vi fortsatte att komma för sent, det gjorde ju inget ...
Tack mamma!


En gång gjorde vi ett fysikexperiment i en karusell där bord och två stolar stod placerade. Vi skulle rulla bollar över bordet, medan karusellen snurrade. Min kamrat, som hävdade att hon aldrig blev åksjuk, rusade ut mot toaletterna efter bara någon minut i karusellen. När min tur kom var jag orolig för hur det skulle gå, men jag fixade hela laborationen utan några problem! Tänk, det finns tillfällen som man kommer ihåg för att man inte kräktes!