En superduper bra nedvarvningsaktivitet är att bege sig ut i naturen. Vi nöjde oss inte med naturen runt husknuten, utan for fem timmar norrut till Höga kusten. Mitt hjärta klappar lite extra för Ångermanland, eftersom min mormor bodde där och vi ibland har stora släktkalas där. Det är väl rötterna som får näring där.
Vi parkerade bilen vid Skuleberget och efter lunch i Naturrum, vid bergets fot, gick vi till Skuleskogens nationalpark, där vi slog upp vårt tält på en strand. I nationalparken kan man se två växtzoner mötas. Långlav och hjortron samsas med hassel och lönn. Det är ganska mycket folk som vandrar här. Mest dagsutflykter, men vi träffade också fyra polskor som vandrade hela den 13 mil långa Höga Kustenleden och nu "bodde" i en av övernattningsstugorna, för att ordentligt hinna se nationalparken.
Dagen efter vandrade vi i nationalparken hela dagen. Här sker världens största landhöjning och bergen som vi vandrade på har varit grund på havets botten. Högt uppe på berget hittar man klapperstensfält, som ger naturen en något surrealistiskt intryck. Det finns totalt 3 mil led att gå och flera rastplatser och till och med övernattningsstugor. Vi valde i alla fall Höga Kustenleden rakt igenom parken, norrut och gick på stigen utmed kusten tillbaka söderut. Vi ändrade nämligen vår ursprungliga plan att fortsätta till Köpmanholmen och ta bussen tillbaka, för att själva vandra tillbaka. På kvällen tältade vi åter vid stranden, fast några hundra meter norrut. I en myrstack - om man ska vara petig.
Tredje dagen gick vi tillbaka till Skuleberget, där vi parkerat bilen. Vägen var mycket trevligare än första dagen. Jag skyller på att jag landat och bättre kunde njuta av naturen efter några dagar på stigarna. Väl framme åt vi välförtjänt lunch vid Naturrum igen. (Jag åt strömming.) Så åkte vi hem.
Vet ni förresten vad det är för skillnad på en nationalpark och ett naturreservat?
