Idag startar jag kampanjen: Loskfria gator!

Med anledning av hotande pandemier tycker jag att det är dax att återinföra förra sekelskiftets finfina tingest, spottkoppen! På den tiden var det för att förhindra spridningen av lungsot och man förbjöd faktiskt spottning på allmäna platser! Hosta var OK, men spott skulle tas om hand i ett för ändamålet avsett kärl.

Bilden är tagen från Norrbottens museums hemsida med Månadens föremål, Januari 2006 och föreställer en spottkopp från 1900-talets början.

Eftersom jag uppenbarligen har problem med nedsmutsande medborgare (Läs här), måste jag även få beklaga mig över spottloskare. Alla har sett dom, någon kanske har varit/är en och efter sig lämnar dom orsaken till min aversion: små slemmiga pölar på marken, som åtmisntone jag är rädd för närkontakt med!

Vad händer? Är det så här?

Kliver av bussen, blivit överfull av saliv i munnen under resan.

Måste spotta!

Hänger med polarna i ett gäng, salivproduktionen blir olidlig.

Måste spotta! ("Ja, vi spottar ikapp!")

Går på stan och dreglar efter lunchen.

Måste spotta!

Ska kissa i ett dike och blir reflexmässigt spottsugen samtidigt.

Måste spotta!

Snusar.

Måste spotta!

Om jag hamnar bakom ett par spottloskare på stan, hoppar jag fram och tillbaka som om det var skarvarna i plattorna jag vill undvika, när det i själva verket är loskorna som jag försöker undvika! Kalla mig pipplig eller vad som helst, men finns det folk som tycker att det är trevligt, okej, acceptabelt eller vad som helst med dessa loskor överallt?

Modern spottkopp som rymmer 0,7 liter för det facila priset av 590 SEK! Avsedd att användas vid vinprovning? Nåja, duger säkert till loskor med.

Kan det finnas en framtid för spottkoppen?