Faktum är att sträckan är den mest lönsamma i hela Sverige och Uppsala den näst största järnvägsorten (efter Stockholm), sett till antalet passagerare. Men ska man prata om lönsamma vägar i allmänhet, finns det faktiskt bara en enda - och det är cykelvägen!
Under andra hälften av 1800-talet började vi lägga spår i Sverige. Självklart en fördel för orterna som fick järnväg och staten finansierade dom viktigaste sträckorna, framför allt i norra Sverige. I södra Sverige blev det lite mer hejsvejs, eftersom det var dyrt att lägga spåren rakt och på jämn nivå. Spåren blev krokiga och backiga. Många av dom krokiga spåren är utbytta, men eftersom tågen åkte sakta var det inte så noga tidigare. Nu vill man brassa på lite snabbare utan att passagerarna trillar omkull, så när X2000 infördes löste man dom snabba kurvtagningarna med en aktiv korglutning. Något som åtminstone jag istället blir åksjuk av.
På några ställen lade man smalspår för att dra ner på kostnaderna. Det är därför vi har så många övergivna banvallar och trevliga museijärnvägar idag, eftersom dom inte dög i längden. Just spårbredden har annars orsakat ganska mycket trubbel inom EU, där ju allt måste standardiseras och lösas gemensamt. Ryssland, Finland och Spanien har bredare spår och vid dom flesta gränser byter man tåg och lastar om, men i Haparanda provade man med en spårviddsväxlare. Osäkert om den fortfarande är i bruk, men den ska i alla fall ha fungerat. Spanjorerna jobbar på att byta spårbredden, för att matcha grannländerna. Det måste vara dyrt för fattiga Spanien.
På ett 891 mm brett spår (exakt 3 svenska gamla fot) åkte för sista gången ett tåg 1977 på en sträcka som man ibland pratar om att åter öppna för trafik. Missa inte bonusmaterialet i slutet. Jag började nästan gråta.
Tyvärr bor det inte så mycket mer folk utmed sträckan idag, men visst är det underbart när speakern rabblar namnen på alla boende i husen?
Nu ska jag i alla fall åka raka spåret in till Uppsala och titta på den historiskt översvämmade Fyrisån, som rinner genom centrum. Om en dryg vecka ska stiliga (stolliga, ville jag skriva men blev autokorrigerad här)studenter forsa nedför ån på diverse egenhändigt ihopknåpade flytetyg. Som inte alltid flyter.
