Ödmjukhet är ett vackert ord, kanske för att det innehåller "mjuk" som är onomatopoetiskt och väcker en skön känsla. Dessutom är det ödmjukhet jag känner inför livet. Jag är som en svallvåg som bara kan följa med. Min uppgift är att göra det bästa av mitt liv. Just den där acceptansen tror jag är grundbulten till ödmjukheten, att inte streta emot en starkare kraft.
I ett krisläge kan man bara göra det bästa av situationen, att förneka är det värsta man kan göra och att gräma sig och önska att saker var på ett annat sätt tar bara massor av onödig energi. Det måste man också få göra, men bara en liten stund.
Ödmjukhet till livet och till naturen, det känner jag!
 |
| Mäktiga berg vid Riva de Garda |
