Bloggvärldsbloggen efterfrågar inlägg på temat Ålder, ett ämne som sysselsätter min hjärna lite extra nu, då jag snart ska fylla 40. Ålder är förresten inget som jag bara funderat över, det är något som verkligen har drabbat mig! Jag vet, åldern drabbar alla, men för mig har åldern hamnat i fokus ganska mycket. Onödigt mycket i mitt tycke!
Lotten skrev i sitt inlägg om ålder hur det är att vara ett år yngre än studiekompisarna i skolan, med kontentan att det är väldigt lagom ibland. Jag tänkte reflektera hur det är att vara tio år äldre än studiekamraterna på universitetet.
Mycket i samhället är strukturerat efter att man följer ett visst mönster. Barnåren med skolgång följs av universitetsstudier, familjebildning/karriär, möjligen vidareutbildning, mera jobb och karriär fram till pension. Det betyder att alla är i någorlunda samma ålder i dom olika faserna. Om man gör lite annorlunda någonstans kommer man ur fas och det ställer till det för systemet.
Jag började till exempel pugga på universitetet när jag var 29 år. Vi hade tre små barn och flyttade från Borlänge till Uppsala, för att jag skulle kunna läsa mitt program. CSN hade inget speciellt bidrag för studerande med barn, universitetet hade inga speciella rutiner för att hantera studenter med barn och systemet för att få ersättning från Försäkringskassan för vård av sjukt barn var helt oapplicerbart på en student. Vara hemma=missade studiepoäng=uteblivet studiebidrag från CSN! Sportlov=lediga barn=lektorerna tar semester=inlagda obligatoriska laborationer (som barnfria doktorander leder)=studenter med barn får problem! Ja, ni fattar! Systemet var inte gjort för mig.
Mest märktes ändå min ålder på att alla studiekamrater var ungefär tio år yngre. Dom var fulla av ungdom och lust att prova nya saker och rejält skoltrötta, jag var fokuserad på kurserna och motiverad att plugga, men med kass studieteknik. För ett år sedan gjorde jag en liten reflektion över mitt förhållande till mina studiekamrater och studietiden. Jag tror förstås att åldersskillnad suddas ut med tiden, men jag står fast vid att mina studiekamrater, som jag har så mycket gemensamt med, och jag inte kommer att kunna mötas i samma tid! (Jo, kanske som pensiosar, om jag kan hålla formen!)
På min gamla institution jobbar gästforskare från olika delar av världen. En indier undrar om jag inte tyckte att det var pinsamt att vara 10 år äldre än alla studenter. I Indien ska man vara helt klar med sin utbildning före 30 års ålder om man ska ha en chans på arbetsmarknaden. En pakistanier undrar över vår åldersfixering här i västvärlden, i Pakistan är ålder en mental sak och att gifta sig med en yngre kvinna visar att mannen har en mentalt lägre ålder, alternativt att hon är mer mogen! Där är det viktigare att man är på samma mentala nivå, än att man har "rätt" ålder.
Det har alltid varit kul att se folks reaktioner när jag tex. kommit som sommarjobbare till ett företag. Hur lång tid det kan ta innan poletten trillar ner! Jag såg tankarna virvla innanför fundersamma pannor: "Hur gammal var hon när hon fick barn egentligen?" Ja, mina gråa hår och rynkor blev liksom osynliga av att folk "visste" att dom tittade på en tjej i 25-årsåldern!
Åldersfixering och fördomar om åldern kan lägga hinder för oss, jag önskar ändå att det kunde vara lite lättare att gå utanför samhällssystemets livsräls!
Mig veterligen håller din bror med bla något så fantastiskt som gerontologi-himlaa kul vetenskap!
SvaraRadera..han är även analfabet och dysktiker samtidigt..
SvaraRaderaålder är intressant. för dig har det ju verkligen betytt något, med tanke på pluggande etc. då kan 10 år spela roll.
SvaraRaderaför mig har nog ålder mest betytt att jag aldrig får vara den ålder jag är, eftersom jag är född sent på året. jag får vara det jag är i drygt en månad, sen blir det nytt år, och alla tycker att jag är nästa ålder. trots att det är ett år tills jag fyller.
:(
kram josse, 39 år.
Tack Martin, för att du påminde mig!
SvaraRaderaGerontologi är läran om den friska ålderdomen, den medicinska specialitet som behandlar hälsa hos gamla människor. Ej att förväxlas med geriatrik som behandlar åldersrelaterade sjukdomar.(Wiki.) Du har ju dessutom, som jag, både pluggat sent i livet och med barn, jag är tackochlov inte ensam!
Josse Det var intressant, så har jag aldrig tänkt på att det kan kännas när man är född sent på året! Min mamma fyller ju på nyår och det är inget hon gillat speciellt, även om det alltid varit väldigt festligt då.
Intressant inlägg ditt oxo! Och som jag kan känna igen mig i till del kring studierna, själv var jag 38 när jag började plugga missbrukarvård för 3 år sedan...
SvaraRaderaF ö verkligen kul att läsa olika bloggares reflektioner kring ett och samma tema. Hoppas den goda Mymlan fortsätter på det spåret.
Allt gott!
håller med dig helt. speciellt hur man förväntats ha nått vissa "mål" vid en viss ålder. jag har många kompisar som folk tittar snett på för att dom inte är gifta och har barn och över 30. vissa över 50.
SvaraRaderamksblogg se där, en till som pluggat i mogen ålder! ;o)
SvaraRaderasmäm Precis och våra egna fördomar kan ju också lägga krokben för oss, så att vi inte vågar göra annorlunda!
Skit, insåg nyss att jag har gjort allt i "rätt" ålder. Skola, giftermål, barnafödslar, ny karriär -- som på en tidslinje.
SvaraRaderaMen om jag pensionerar mig snart ..?
Varför inte Lotten, jag har just ingen koll på vilken pensionsålder som är den "rätta"? Jag tycker att man hör att vi ska få jobba till 87, men samtidigt går allt fler i tidig pension ...
SvaraRaderaJa, inte nog med att vi ska kämpa mot omgivningens mentala mönster, ibland hindras vi av systemet också. Jag pluggar till specialpedagog just nu, och en tjej i min klass blev precis för gammal för studiemedel...med en termin kvar av utbildningen. Vid 54 kan man ju tycka att det är en utmärkt idé att överföra sin erfarenhet och kunskap till de elever som behöver den allra bäst, men tydligen håller "de" inte med...
SvaraRadera