Studiekamrater

Igår var jag på disputationsfest*. På festen träffade jag gamla studiekamrater från grundutbildningen på universitetet, det är säkert 5-6 år sedan jag träffade vissa av dem. Tiden har gått och fler har gift sig och skaffat barn.På den tiden var jag gift och hade tre små barn. Jag kom med ett annat liv i bagaget och en helt annan syn på att studera.

DÅ var jag motiverad och fokuserad på att nå mitt mål. Jag valde bort allt annat som inte fick plats i mitt liv, vilket blev allt utom familjen. Min man ställde upp varje helg, när jag satt på skolan och pluggade med mina kamrater. Jag åkte till dagis direkt efter skolan och efter kvällsmaten åkte böckerna fram. Efter ett par år gick studierna lättare, dom svåra grundkurserna var avklarade och jag började få studievana. Det gick ganska lätt för mig. Mina kamrater var rejält "skoltrötta" efter alla år i skolan! Några gjorde studieuppehåll för att resa eller jobba, för att komma tillbaka senare och göra klart. Jag läste in kurser parallellt och gick kvällskurser.

NU är alla klara och jobbar. Det är så roligt att möta dessa trötta småbarnsföräldrar, som inte orkar rocka särskilt sent på kvällen. Det är så kul att höra småbarnshistorier och minnas hur det var när våra barn var små, då mina klasskamrater säkert förundrades över mina märkliga barnhistorier. Dom häpnar när jag säger att Tove är 15 och ska börja gymnasiet i höst.

Det är som att uppleva en annan tidsdimension. Vi har så mycket gemensamt, men vi kommer aldrig att mötas i samma tid!


*Det är den fest man firar en nybliven doktor med. Doktor blir man efter flera års forskningsstudier, och avklarat prov för doktorstiteln. Provet består av en avhandling samt att offentligt försvara den inför opponent och betygskommité. Vanligen är avhandlingen en sammanfattning av de vetenskapliga artiklar som man har gett ut i specialtidsskrifter, där dom innan publicering granskats.