Biten

Igår var jag med mina kollegor vid Gladö Kvarns bilskrot och tittade på folkrace. Avdelningschefen utmanade teknikchefen och vi andra stod vid sidan och höll tummarna och andan på samma gång. Bilarna var rena vraken och om inte motorhuven for upp framför vindrutan i ett gupp, så for batteriet ut och ner på marken under. En helvolt och en halvvolt fick vi bevittna och svinnet av skrotbilar var enormt! Sönderkörda bilar forslades undan medelst hjullastare. Alla förare kom dock välbehållna hem
!

Nej, jag blev inte biten av den sporten.

En annan del av mig blev däremot rejält biten den här helgen! Jag bet nämligen av en tand idag. En rejäl flisa av en kindtand gick av. Tack för att det inte gör ont, men jag är rejält sur på min tandläkare, som jag det senaste året spenderat många pengar hos för att få veta varför jag har sån tandvärk (läs här). (Och det var varken första eller sista besöket på grund av akut tandvärk!)

Jag antar att det är sånt man får stå ut med när man blir äldre, lite trasigt här och var, man får helt enkelt vara rädd om det som finns kvar! Mammas stickning kräver fungerande och samarbetsvilliga fingrar, men idag lät hon uppgiven i telefonen och jag tänker att det är för sorgligt när kroppen slutar fungera som man är van. Därför blir dagens uppmaning till alla som läser, att ta hand om hela sin kropp och knopp och passa på att riktigt känna efter hur bra den fungerar!

För min egen del blir det något lättuggat till kvällsmat och kanske en skön prommis till sopstationen med alla förpackningar.