Sticker till Tyskland en sväng

Så är det när jag åker på jobbresor. Det är så lätt att resa, att man kan jobba ena dagen hemma och nästa dag någon annastans i Europa, för att vara tillbaka på jobbet igen den tredje dagen. 

Efter lunch tog jag pendeln till Arlanda, men en datorväska och en rullväska som skulle checkas in. I den hade jag packat 71 hårdmetallfräsar. Det blev tungt. Den lille väskan vägde 12 kilo!

Först flög jag till Köpenhamn, där jag skulle byta till Stuttgart. På Kastrup fick vi veta att flyget var överbokat och dom som ville kunde få en voucher på 300 Euro eller 150 Euro cash, mot att man reste med nästa avgång. Drygt fem timmar senare. 

När alla satt sig i det lilla flygplanet med 2+2 platser (närmare modellbeskrivning får man inte av mej) välkomnade piloten alla på flighten mot Düsseldorf. "Va! Düsseldorf? Ska vi inte till Stuttgart?" 

Efter en dryg timma landade vi i alla fall i Stuttgart. Jag köpte biljett i automaten med S-Bahn till Hauptbahnhof. Det var ett snigeltåg. I Stuttgart var jag hungrig. Jag köpte lite mat och biljett i en annan automat med IC-tåg till Pforzheim. Jag åt min pretzel på perrongen.

Och önskade att vi hade mer chokladreklam i Sverige! Ritter Sport, som jag dessutom tycker gör god choklad. I alla fall den mörka hasselnötschokladen.

Förutom att det varit stök, strajk och förseningar i tågtrafiken dom senaste gångerna jag rest med tåg i Tyskland, att dom inte skyltar rätt och man inte hör vad dom ropar i högtalarsystemet, eftersom dom har ett per perrong, som gärna ropar ut sin information samtidigt, vilket får till följd att ingen hör något, tycker jag att det är ganska bra ordning ändå! I alla fall på tidningarna.

Och i Tyskland är det vår! I Pforzheim var det närmare tjugo grader varmt när jag kom fram vid halv åtta. Hotellet låg nära stationen. Känslan är exakt densamma som jag fick i min Omas våning. Förmodligen är huset ungefär jämngammalt med det hus som hon bodde i. Titta bara på dörren och nyckeln! Vi som är vana vid nyckelkort blir alldeles till oss. En riktig nyckel!

Inga krokar i badrummet, men wi-fi, visade det sig! Ingen restaurang heller, så jag fick ge mig ut på stan efter mat. Jag möttes av blommor, blomdoft, fågelkvitter och VÄRME!

Ganska nära stationen hittade jag ett litet hak, som dragit till sig mest ungdomar. Jag frågad om jag kunde ta med maten därifrån. Jag beställde en sallad och en öl. Fick vänta lite.

Väl på hotellet kröp jag upp i sängen och kopplade upp mig ...

... och slog på TV'n. Real Madrid - Dortmund. Det står 2-0 nu.

Imorgon väntar en heldag med roligt arbete! Jag blir hämtad halv nio och sedan hoppas jag att vi hinner avsluta arbetet på en dag. Just nu känner jag mig tveksam. Det är massor att göra! Annars blir det hemfärd på kvällen och med tanke på hur sent det blir och att jag ska upp dagen efter och jobba igen hoppas jag att piloten hittar hem också!

Think again

Det var temat på kvällens TEDx Stockholm event. Lite kryptiskt och brett, som vanligt. Man vet inte riktigt vad man ska förvänta sig. Här kommer min kortfattade resumé av eventet och föredragen:

Först ut var Louise Brown, som pratade om korruption. Hon började med lite statistik från en ESO rapport (http://eso.expertgrupp.se/rapporter/20132-allman-nytta-eller-egen-vinning/), där man kan man läsa att 30% av alla företag utsätts för ekonomisk brottslighet och mutor är vanligast. 18% känner någon som blivit mutad och 50% tror att politiker utnyttjar sin position för egen vinning.

Siffrorna är inte unika för Sverige, det är ganska lika i alla länder. Även i länder som tex, Kina och Ryssland, som man kanske lätt kommer att tänka på när det handlar om korruption.

Men i Sverige ser korruptionen annorlunda ut. Det handlar inte om pengar under bordet för att få vård eller muta till en konduktör för att kunna ta tåget till en viss station. I Sverige dras vi med ett inbyggt systemfel och vårt svenska folklynne. Systemfelet innebär bland annat att vi inte har ett oberoende kontrollsystem för hur statliga medel används. Och det svenska folklynnet handlar mer om hederlighet och humanism. Vi tenderar att kompromissa hellre än att vara rättvisa. Kanske är det grunden till korruptionen i Sverige?

Hur är det annars möjligt att till exempel Etikprövningsnämnden kan bränna 130 miljoner svenska kronor på en fest för 18 personer? (http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/17891/RÅR3%20CEP%20(2).pdf)

2010 delades priset för årets Visselpipa (whisleblower) ut av Transperancy International Sverige ut (http://www.transparency-se.org/Aarets-Visselpipa.html). Den ena av pristagarna förlorade sitt jobb och hade svårt att få något annat. Hon blev i medierna betraktad mer som offer än som en hjälte. 

Louise tror att Sverige har bäst potential i världen att öka effektiviteten och bli av med korruptionen, genom att istället för konsensus i gruppen våga ta personligt ansvar. Efter 2010 har priset för årets visselpipa inte delats ut till någon. Det finns ingen som vill gå ut offentligt med sitt namn för en sådan sak.

Efter Lousies presentation fick vi se Carmail Goosh's Ted-talk på TV-skärmarna. Hon pratade om anonumous companies, något som är utbrett världen över för att ägare till företagen ska slippa ta ansvar. 

Nummer två på scenen var David Phillips om "Death by PowerPoint". Han hade såklart en underhållande föreläsning, men det blev ingen "wow, det där hade jag ingen aning om" - effekt. 

Men jag är lite svag för välansade skägg, speciellt om dom är röda, som Davids. Hur som helst presentarade han PowerPoint som en "visual aid" och där är han och jag rörande överrens. Jag har svårt att sätta text i mina presentationer. Tyvärr lider jag av något som han inte berörde alls,  nämligen hur presentatören ska agera! Han drog bara det roliga exemplet på hur kort arbetsminne vi har: vi glömmer 90% av all information inom 30 sekunder. Roligt eftersom jag tror att majoriteten har tagit upp sin tågbiljett och kontrollerat vagn- och sittplatsnummer någon gång. Han säger att man gör det i snitt sex gånger innan man hittar sin plats.

Sedan hade han fem tips. Jag radar upp dom:

1) Ett meddelande per sida.

2) Minimera texten till en mening, använd bilder.

3) Det viktiga ska vara stort, inte alltid rubriken.

4) Använd kontraster, highlighta den del du pratar om och använd mörk bakgrund.

5) Max 5 objekt på en sida. Det tar ungefär 0,2 sekunder för hjärnan att upptäcka 5 objekt, men 1 sekund att upptäcka 7 objekt.

Ja, jag kan inte låta bli att slås över hur många idag har tagit till sig av neurovetenskapens rön om hur hjärnan fungerar. Kunskap om hjärnan är ju tacksamt och kan användas på vilket ämne som helst. Det är ju smart, hjärnan angår alla.

Efter två liveframträdanden och ett föredrag på TV var i alla fall sugna på att sträcka på benen, så mingelpausen var välkommen.

Efter mingel och mat blev det underhållning av Mimi Oh.

Och så fick vi se en till TED-video. Arkitekt och stadsplanerare Jeff Speck pratade om hur utformingen av städer är viktig ur hållbarhetssynvinkel. Då menade han inte bara för miljön utan även för hälsan. "Walkable Cities". 

Hans föredrag blev lite av en uppvärmning för Teo Häréns föredrag om "Peak City", där han i princip kommer fram till att det kan finnas en annan utväg än att städer ska behöva växa ännu mer. Våra liv ser ju ganska annorlunda ut idag än vad dom gjorde för bara tjugo år sedan. Vi är inte längre beroende av att finnas på plats. Det mesta kan ske från vilken plats som helst. Men förändringen måste ske i vårt sätt att tänka innen den faktiskt kommer hända. Precis som att man fortsätter valla sina skidor trots att dom är vallningsfria. Jag skulle föstås inte sätta min högra hand på att det stämmer, men det var Teo's exempel. Däremot håller jag helt med honom när han säger att "framtiden är för viktig för att inte diskuteras." Nej, för det är ju då vi bestämmer oss för hur vi ska förhålla oss. Om alla tycker att det är OK att bo på landet, kan det säkert hända också. 

Så var det med den kvällen. Efter så mycket information och intressanta infallsvinklar är åtminstone jag alldeles färdig. Jag hoppade över efterminglet och spurtade hem med pendeln. På stationen möttes jag av ny gatukonst! Inte på dom vita väggarna i tunneln ...

Lördagstema: Kruka

Kruka måste ju vara det äldsta föremålet som människor tillverkat! Så användbart. Visste ni att kruka också kan betyda huka sig? Det tycker jag är lite lustigt, eftersom Karin idag skriver om att bära vatten i kruka på huvudet, en konst som man får lära sig där vattnet inte bara kommer ur en kran i köket. En annan konst som människor i vissa länder lär sig är att sitta på huk! "Third world squat" kallas den ibland i träningssammanhang.

Kan du sitta på huk? Jag menar inte bara huka dig och vingla en stund på tårna, utan på riktigt - sitta på huk. Testa. Bredda lite på fötterna, så tårna pekar lite snett utåt och så ner med rumpan mot marken, utan att hälarna lyfter. Bekvämt? 

Det sägs att huksittande är bra för leder och knän. Det tror jag på. Alla kunde sitta på huk när dom var barn, det känns naturligt. Det är nog bara bra att huka lite emellanåt och då kan man tänka på att en stor del av världens befolkning faktiskt utför många av sina sysslor i den ställningen. En ursprunglig ställning med ett gammalt namn. Man ser kanske ut som en kruka när man hukar. 

Bild från www.squatmore.org

Lördagstema: Katt

Jag växte upp med katt. Den stora röda randiga katten Trisse, gatans kung, var vår! Jag älskade honom och trodde aldrig att jag skulle träffa en lika fin katt igen. Eller någonsin ens gilla någon annan katt. Han var bäst!

Vår fina Kitty

Planen var inte att vi skulle ha en katt. Vi hade ju en kanin. Men hon kom till oss som en liten rädd kattunge. Rädd för allt! Hon var ingen kelig katt utan mycket reserverad och bestämd. Helt och hållet motsatsen till min kaxiga Trisse.

Men hon har växt, funnit sig tillrätta i familjen och är nu en extremt familjekär katt. Hon bryr sig om oss. Hon blir sur när vi reser bort och lämnar henne ensam hemma. Vi får skäll i flera minuter när vi kommer hem. 

Vad har chokladasken här att göra?

Om Kitty är vår drottning ...

så var Trisse min kung! Och på barns vis fotograferade jag mitt husdjur. Och mina leksaker, andra djur, karuseller, mina kompisar, underliga semesterbilder och någonstans har jag till och med radat upp och fotograferat mina tomma schampooflaskor som jag sparat.

Trisse - gatans kung och mitt alldeles privata gosedjur.

På bilden ligger Trisse mellan mina gosedjur med en nattmössa med hål för öronen som jag sytt till honom. Till vänster min hund Bruno och Steiffkaninen Snuffy. (Jag hade sparat länge för att kunna köpa dom i leksaksaffären i Tyskland.) Till höger en hel familj med dockor som jag sytt av mammas gamla lakarn och en vit orm som jag virkat av restgarn.

Barndomens favoriter: Kissen, Nalle, Snuffy och Lena.

Se ytterligare en bild med leksaker. Kissen, den gamla nallen, Snuffy (igen) och Lena, som kunde gå. Kissen ja, det är om den katten som hela inlägget skulle handla - om jag inte hade snöat in på en massa annat trams.

Den lilla tygkatten är faktiskt den katt som betytt mest för mej under min uppväxt! Den låg varje natt i min säng ända till jag flyttade hemifrån. Man hade ett skönt grepp runt halsen och jag hade verkligen svårt att sova utan att hålla i den lilla trasan.

Men var kommer en sådan lite oansenlig liten katt ifrån?

Häng med nu! När jag var 6 år bodde vi i en liten by, där en familj med minst sju barn bodde i "Panget", jag tror att det hade varit ett pensionat. Hela övervåningen var öppen för byns alla barn en dag i veckan, då vi fick komma dit och pyssla! Birgit som mamman hette, hade stora bord överlastade med tyg och annat pysselmaterial! Jag tindrade med ögonen och högg in på tyghögen! Jag valde vackra tyger och knölade ner i en nylonstrumpa. Det blev en lång orm som jag sydde knappögon på.

Väl hemma hittade jag en papperskatt, som vi hade tillverkat vid ett annat tillfälle. Jag sprättade helt osentmantalt upp tygormen och ritade av katten på det fina grönblommiga tyget. Sedan satt jag med nål och tråd och tråcklade ihop tygkatten. Jag minns inte riktigt om jag stoppade den med tyg, eller om mamma hjälpte mej att stoppa den med "riktig" fyllning. (Jisses, hon var ju syslöjdsfröken i skolan!) Kanske fick hon hjälpa mej, men vanligen vrålade jag: "Kan själv!" 

Under årens lopp har kissen bättrats på. När knappögonen lossnade, blev det garnögon och när det blommiga tyget nöttes ut, lappade jag bara på med en annan lapp. 

Jag fick leta ett tag, men ... tja, nylonstrumpor

Mitt tygskåp

Och om ni hängt med nu, så kan ni nog ana vad som finns i chokladasken. Det är en mycket sliten Kisse som ligger och vilar, efter lång och trogen tjänst som min sängkamrat! Min tröst och trygghet. Jag älskade den där lilla tygkissen. Eller - det gör jag nog fortfarande. Jag gillar i alla fall att jag har den kvar.

KISSEN!!!

I did it!

Nej, det var inte så jobbigt, bara skojigt!

Igår klockan tio på morgonen tog vi bilen till gymmet. Jag kände mig utsövd och fräsch efter lördagens familjekvöll i Stockholm. Vi hade roat oss med restaurangbesök på Gute grill och musikal på China teatern. Det var min stora filmupplevelser från 80-talet som satts upp: Flashdance. Föreställningen fick 10 av 10, men fåtöljerna var kanske lite obekväma.

Hur som helst blev det en rejäl grötfrukost! Quinoa och bulgurgröt med hasselnötter, russin och äppelmos. 

Under dom fyra timmarna på spinningcykeln tömde jag 3,5 vattenflaskor, en energidryck, åt en halv banan och lite drygt två energibarer. 

Jisses, vad kul och jobbigt det var! Jag tror att endorfinboosten kommer räcka hela veckan!

Pigg och glad i fyra timmar.

Bilderna är tagna av: formhuset i Knivsta

Lördagstema: Kvinna

"Man föds inte till kvinna, man blir det", skrev Simone de Beauvoir i sin bok "Det andra könet" 1950. Jag är inte helt säker på att jag tror att det stämmer, men jag är helt övertygad om att vi också formas av vår samtid! Det är förmodligen mycket lättare att vara kvinna i Sveriga idag än vad det var för hundra år sedan, även om vi människor tycks gilla att lägga ok på våra axlar. 

Bild av en kvinnan på Pioneer-plaketten, som skickades ut med en rymdsond 1973.

Idag finns det nya problem med att vara kvinna och som i jämställdhetens namn även gäller män. Sorgligt, men visst är det så att vi har väldigt höga krav på oss att vara perfekta. Det handlar om utbildning, personlig utveckling, hålla kropp och knopp i trim, se bra ut, lyckas med barnuppfostran, äta rätt mat, gärna enligt den senaste dieten. Ja, listan kan göras oändlig.

Varför gör vi så?

Jag bidrar säkert till den här bilden Varför? Jo, jag tror att vi formas av vår samtid och vilka förebilder vi har! Några förebilder som jag hade under min uppväxt är:

Kulla-Gulla. Hon klarade sig så bra själv redan när hon var mycket yngre än mej.

Linda Haglund. Cool och bäst! Och så långa fina flätor.

Alex i Flashdance (ikväll ska vi se musikalen på China teatern!) Tuff, självständig och så MODIG!!

Jag hade även manliga förebilder, men kanske på ett annat sätt. Ingemar Stenmark till exempel, som jag tror att alla i min generation beundrade för hans bedrifter och jordnära sätt. Han är fortfarande en stor förebild för mej. Jag såg Mandomsprovet på film och frågade mamma vad ett mandomsprov var för något. "Det är som att åka Vasaloppet", svarade hon. Efter det drömde jag om att åka Vasaloppet, som inte blev tillåtet för kvinnor förrän 1981 - när jag var 12 år. Jag tyckte det var oerhört orättvist och en konstig regel.

Nu undrar jag såklart vilka förebilder som formar mina döttrar. Framgångsrika tjejer måste inte bara vara starka, självständiga och modiga idag. Dom ska vara smarta och snygga med. Helst blogga också.

Om jag gå lite bredbent på måndag ...

På söndag är det exakt en månad sedan jag och Karlsloken vågade oss på en gemensam träningsutmaning. Vi hoppade upp på varsin spinningscykel och körde på i 3,5 timmar. Vårt gym har haft långspin under hela vintern; 3 timmar, 2 timmar, 3 timmar, 3 timmar och nionde februari var det 3,5 timmar. Vi hoppade på då.

Jag hade en föreställning om ett lungt pass där vi sparade krafterna så dom skulle räcka hela vägen. Men ack nej. Första timmen kallades förvisso uppvärmning, men det var en hel del intervall med 80% av max. Andra timmen klättrade vi. Tungt. Sista timmen var en blandning av fartlek och intervall och ja sista halvtimmen innehäll helvetesintervallen: 15 korta intervaller på maxfart med kort vila emellan.

På söndag den nionde mars är det dax igen! Då kör vi fyra timmar på spinningcykeln.