Lördagstema: Kvarn

Som varandes ättling till Tysklands på sin tid yngste bagarmästare och allmänt tokig i brödbak, är jag självklart intresserad av kvarnar. Mjölet som mals är nämligen bakets viktigaste ingrediens!

Mjöl på brödet.

 Det börjar någonstans i naturen med en bonde som inte lägger upp spannmålet i så här fina hässjor. Nej, för det här är gräs som ska torka till hö så djuren har mat till vintern. Men det är fint!

Inte vete. Hö!

 Bröd har varit basföda runt om i världen sedan urminnes tider. Det finns kvarnar som fortfarande är i bruk efter mer än flera hundra år, några har blivit museer eller bostäder, medan många förfaller och försvinner.
Här lite bilder från vattenkvarnen vid Forsmark.Den var i bruk fram till 1976 (jag får intrycket att många kvarnar gick i graven på 70-talet) och sedan stängd i över 30 år. Nu kan man kika in där och lära sig lite om hur den en gång fungerade.

Bonden kom med säd i säckar. 

"Nog är det ett trevligt besvär med barna, skickar man dom till Körka så går dom till kvarna"
Så filosoferade mjölnare Fritjof Johansson från Westerqwarn (Västerkvarn) och visst var det väl så; kyrkan och kvarnen var socknens två mest betydlesefulla platser.

Minsta motståndets lag, fallriktning och kraftöverföring - om detta visste man allt!

Säden hälls ner i kvarnstenarnas mitt, den ena är fast monterad och kallas "liggare",
den andra roterar och kallas "löpare". Det är lite olika från kvarn till kvarn i vilken ordning dom sitter. Förmodligen beror det på hur den drivs, men det är bara mitt eget antagande.

Oj! En kossa på besök. Den här kossan får inte hö som hässjats,
den får ensilage (fermenterat hö från traktorägg.)

En vacker väderkvarn på östgötaslätten!

Just det! Ni kanske undrar varför malningen är så viktig för brödet? Mjöl som mjöl liksom. Men så enkelt är ju inget! Vetekornet har tre viktiga beståndsdelar: skalet, grodden och kärnan. Det vita vetemjölet i affären som mals i stora industrianläggningar innehåller enbart kärnan. Processen är så effektiviserad att delarna kan separeras helt och hållet. I små ekologiska kvarnar blir det lite mer kvar av skalet och grodden och det mjölet ger en helt annan struktur och smak till brödet!

Nu måste jag nog tvinga er att titta på Camilla Plum, när hon berättar om processen "från ax till limpa". Om man bara är intresserad av mjöl-delen drar man fram till andra strecket (efter ca. 5 minuter) då inslaget om höstskörden börjar:  Boller af stål. (Mitt favoritprogram med min favoritbagerska!)

En sjukdag

Vabruari är ett nytt begrepp för mej. Den månad på året som flest föräldrar vabbar är visst februari och sammantaget kallas månaden för vabruari. Fyndigt. Visst var våra barn sjuka ibland och vi vabbade ibland när barnen var små, men jag känner inte igen mig i ändlösa förkylningar och vinterkräksjukor som avlöser varandra under hela vinterhalvåret, med februari som kulmen.Vi var kanske lyckligt lottade, eller hade bättre ordning på hygienen på förskolan, eller så lekte vi mer utomhus. Vad vet jag. En kombination kanske.

Många VAB-dagar blev det när Gry fick Ulcerös Colit. Många dagar tillbringades på sjukhus.

 Idag är jag hemma för andra dagen den här veckan och för andra gången sedan förra veckan. Det händer inte så ofta. Jag känner mej ovan. Förra veckan var det maginfluensa (eller vinterkräksjuka, som det heter nu för tiden.) Turligt nog lyckade vi isolera mig så ingen annan blev smittad. Vi har handspritflaskor överallt. Den här veckan är jag förkyld. Dom rutinerade skulle nog släpa sig till jobbet med mina symptom, men jag är van vid att vara pigg och kunna tänka klart. Det går fruktansvärt segt med det idag. Jag hasar runt här hemma och får ont i svanken om jag tar i för mycket. Rätt behagligt egentligen. Jag är inte däckad, men orkar liksom inte göra något vettigt. Jag avvaktar. Ska jag till jobbet imorgon? Kanske. Finns det några regler här? Med tanke på vad magsjuka ställer till det för oss tar jag inte för givet att en liten förkylning kan ställa till det mycket värre för någon annan.

Hittills har magsjuka inneburit en vecka på sjukhus med dropp för Gry.  

Lördagstema: Träning

Vad ska jag skriva? Träning är lite som att äta, sova och i allmänhet sköta om sig. Jag gör det och gillar det. Över tiden har min träning varierat, på precis samma sätt som min meny.

Jag vet inte om det är jag eller tiden jag lever i som gör att träningen just nu har stort fokus i mitt liv. Visst har jag fått bra mycket mer tid över för mig själv nu när barnen är stora, med följden: mer tid åt navelskåderi och att sätta upp nya personliga mål. 

Jag har många träningsskor ...

Mitt huvudsakliga mål är såklart att ha en fungerande kropp som håller för mina önskade aktiviteter livet ut. Inte så märkvärdigt, men delmålen kan vara desto mer utmanande, jag gillar ju sådant. Utmaningar, alltså. Till exempel att springa milen under en timme, lära mej att stå på händer igen och att nå knäna med pannan när jag sitter mer utsträckta ben. Nja, det där sista är kanske inte så seriöst, men smidighet är också viktigt för mej.

En entusiast släpar med sina barn och struntar i föret.

Men en perfekt dag på isen ser ut så här. Jag och naturen.

Hur tränar jag då? Just nu alltså, eftersom jag varierar mej. Jo. Jag går till mitt gym och är med på ett antal pass varje vecka. Spinning, dansiga pass, YOGA och styrkepass är roligast. Fredagar simmar jag. Till vardags har jag relativt nyligen börjat promenera igen. Förr och när barnen var små gick jag överallt, men det kom av sig någonstans medan dom blev äldre och jag fastnade i bilträsket. Nu har jag hittat promenadbenen igen och går 4x20 minuter varje dag (till och från pendeln.) Det blir ganska mycket på en vecka.

Jag packar simkläderna i en sportig bag, Karlsloken packar i en portfölj. Vi är olika på den punkten, han och jag.

Om några veckor ska jag på en heldags träningskonvent. Jag har skrivit om det tidigare. Det är en hel dag med olika träningspass, som på en konferens har man dilemmat att välja rätt på schemat. Men trevligare! Man slipper uppföljningsarbetet, det blir bara lite träningsvärk.

Akrobatikträning på förra träningskonventet. Nya vänner och tillit.

Jag vet inte om folk i allmänhet inspireras eller blir provocerade av träningsberättelser, men jag blir inspirerad av andras träningsframgångar, kämparglöd och målgång. Det finns en gemenskap i träningen, som liknar den man har när man äter en måltid tillsammans. Det blir roligare och ger mer. Har man svårt att komma igång är det mitt allra bästa tips: träna tillsammans med andra!

Lördagstema (som tenderar att bli söndagstema): Tvätt

Jag har fått influensa. Natten till lördag bröt helvetet ut och lördagen försvann i ett brus av feber och värk. Såklart kommer jag att koppla detta utbrott till tvätt, när jag är lite klarare i knoppen. Så jag återkommer. Imorgon.

Måndag.

Jag mår mycket bättre idag. Och med tanke på det så undrar ju lite vilken variant av influensa jag drabbades av, om det var den "vanliga" vinterkräksjukan aka maginfluensa eller om det var en ovanligt lindrig variant av säsongsinfluensan. Jag vet faktiskt inte, men med tanke på hur sällan jag drabbas, vill jag ju görna tro att det var den senare och att jag har genen. Nej, så är det såklart inte. Sist jag var magsjuk var på en konferens i Hafjäll i Norge. Vi hade på ditvägen övernattat hos bekanta i Göteborg, som precis haft magsjuka. Men det händer extremt sällan! Förmodligen för att jag alltid är nog med tvätten. Handtvätten.

Sedan ena dotterns kroniska tarmsjukdom klev in i vårat liv betyder magsjuka att hon, när hon blivit smittad, vilket alltid händer, att hon måste ligga en vecka på sjukhus för "uppvätskning". Hennes kropp klarar inte av att på egen hand återställa den vätskeförlust som blir av en magsjuka. Därför är vi i familjen supernoga med handtvätt. Säkraste sättet att inte bli smittad. 

Så, vad hände dagarna innan jag blev sjuk:

1) Jag reste till Tyskland på måndagen och kom hem halv ett på natten till onsdagen. 

Jag lyckades dessutom missa Flughafen. Det här är ju Haubtbahnhof. Men jag är van, fixade felåkningen på ett kick.

2) Vanlig, men ovanligt stressig arbetsdag på onsdagen. Sänkning av immunförsvar på gång.

3) Heldagsövning med jobbet i en av Hötorgsskraporna. En person med sjuknärvaro deltog. Big risk!

Schysst utsikt från våning 17.

4) Vi serverades buffé. Lax med potatissallad och pepparrotssås. Jag kände ingen pepparrotssmak och samma "osmak" låg runt potatisen. Lite som majonnäs utan smak. Mest fett.

Jag vet inte jag. Idag smakade det helt enkelt inte så gott.

5) Min bror och jag gick ut och åt på kvällen. Han hade bokat bord på en mysig restaurang och jag beställde ostron. Jag har ingen aning om vilken risk detta innebär, men dom är ju inte direkt tillagade.

Jag har helt enkelt svårt att motstå. Han fick två - jag åt resten.

6) Vi gick på konsert och tränges med hundratals personer. Fantastiska isländska powerjazzbandet Mezzoforte levererade! 

Fatta att jag lyssnade på dom när jag var i tonåren, men aldrig sett dem live förrän idag! Tio poäng av tio möjliga!

7) Jag ramlade i säng halv två natten till fredag. (Med en autograf på ena armen!)

8) En vanlig, ganska pigg dag på jobbet. Endorfiner eller sista sucken?

9) Trots stentung kropp åkte jag till simhallen och simmade ev min bästa kilometer på länge. Det gick så lätt. Kanske i förhållande till hur tung kroppen kändes. Simhallen är en klassiker vad gäller smittospridning, men jag vet helt ärligt inte om det är sant eller en skröna. Jag trodde själva vitsen med klor var att döda bakterier, men virus kanske klarar sig?

"Vår" simhall. Här börjar fredagsmyset och helgen. Jag HAR sett en man skölja av sin spinningsadel (den mjuka av gel) i bassängen och ångrar så att jag inte vrålade till honom från mitt håll i bassängen. Så äckligt!

Man kan väl säga att jag hade bäddat ganska bra och med ett sådant upplägg hade kanske inte ens handtvätt hjälpt!

Tågförsening - i Tyskland!

Igår tog jag flyget till Frankfurt för att därifrån resa vidare med tåg. I Tyskland är tågen alltid punktliga, bekväma, rena med bra service. Inte sällan känns det som att ta ett steg upp på lyx-skalan när man kliver ut ur det trånga kyliga flygplanet med tom mage till ett varmt och ombonat tåg med personal som drar runt en fikavagn och servar med något att stoppa i magen.

Igår likaså. Jag hade dessutom lyxat till och köpt förstaklassbiljetter, mest för att jag tänkte jobba på tåget och ville försäkra mig om en rymlig plats och tyst vagn. I Mannheim var det byte. Bara tvärs över perrongen skulle jag gå. Jag har gjort det förr och det är smidigt. Men igår när jag klev av rullade en text om försening och omkastad vagnsordning. Det rådde stor förvirring bland foket och texten var i princip obegriplig. Vi var 35 minuter försenade. Snabbt byttes siffran till 40 och sedan igen till 45 och 50 minuter. Jag frös. Jag frågade en dam som väntade om hon begrep texten. Hon försökte också förstå, men lyckades inte heller riktigt. Jag frågade om hon hade lust att gå in i stationshuset och fika. Jag kunde bjuda. Men hon pekade på en liten glashytt och sa: "Stå där, jag kommer snart." I hytten klarnade hjärnan, så jag gick in i stationshuset och hittade loungen. Varmt och skönt. Där kunde jag sitta och i en skön, röd läderfåtölj. Det var fullt med folk, hela tågtrafiken verkade ha havererat. 

Sent omsider kom jag i alla fall fram. Lite förundrad över att det ändå inte händer oftare här, med tanke på att DB bara ersätter resor med mer än 60 minuters försening - och då bara 25% av biljettpriset!

Det blev en öl på hotellrummet. 

Lördagstema: Trapp

Aha, dagen temarubrik är en riktig slamkrypare! Det kan nästan handla om vad som helst! I mitt fall blir det syskonordningen, den som möjligen påverkar hur vi blir som personer.

Tripp - Trapp -Trull. Jag är Trapp! Nummer två av tre syskon. Mellanbarnet. Dessutom enda flickebarnet mellan två bröder. Det är vi som sitter i sängen med varsin mugg varm choklad på bilden i blogghuvudet. 

Enligt viss forskning är jag en självständig men ganska bortskämd varelse. Jodå, det kan allt stämma. Som mellanbarn glöms man lätt bort, varken först och speciell eller yngst med störst behov av uppmärksamhet, men råkar man vara flicka så kan det bli ordning med den saken ändå. Jag blev nog lite bortskämd som enda flicka!

Jag är gift med ett äldsta syskon, vilket passar mej ganska bra - och även honom. Det hade varit betydligt svårare om han varit gift med min storebror. Två äldsta syskon matchar inte lika bra, enligt syskonordningsforskningen. 

Vi är alltså tre barn, men bäst hade det varit om mamma och pappa hade orkat fortsätta på samma vis med syskonskaran. Pojke - flicka - pojke - flicka - pojke, ska visst vara den optimala mängden och följden vad gäller könsfördelning. Dom äldre tar hand om dom yngre och alla får lika mycket/lite uppmärksamhet från föräldrarna. Det blir helt enkelt en bra balans!

Syskonordningens betydelse är som all annan mjuk forskning inte solklar och entydig, men någon slags substans tror jag det finns för hur vi blir, åtminstone i förhållande till vår egen familj!

Lördagstema: Tåg

Tåg måste väl vara världens enklaste tema! Alla har ju någon relation till tåg! Eller? För några år sedan lärde jag mig att alla inte har det! Då kom två utbytesstudenter från Kanada till oss och ingen av dom två hade någonsin åkt tåg innan! Premiärturen gjordes på tunnelbanans röda linje från Liljeholmen till Gamla stan och tjejerna verkade hur vana som helst vid tågresande att jag inte kunde urskilja någon speciell reaktion på fenomenet. Det var nog helt enkelt en större grej för mej, medan dom var i Sverige för första gången och upplevde allt lika intressant!

Hur som helst har tågresandet en större betydelse för oss här i Sverige som har SJ! En statlig järnväg angår ju alla på ett annat sätt, än om man bor i ett land med privata spår eller inga spår alls, såklart.

Men varför detta stora engagemang i Sverige just?

Här kommer lite historiska fakta om SJ, klippt från sj.se:

Nedan följer viktiga milstolpar i SJs historia: 

1856 

Statens Järnvägar, SJ, bildas

1871 

Stockholms Central invigs

1894

Sverige får sin första restaurangvagn. Det är resenärerna på sträckan Uppsala - Gävle som får pröva nyheten först.

1939 

Riksdagen fattar beslut om att alla enskilda järnvägar ska övertas av staten. Frivilliga överenskommelser görs med de olika bolagen.

1988

Statens Järnvägar delas upp i Banverket och affärsverket Statens Järnvägar, SJ. Samma år inleds miljöarbetet och den första miljöpolicyn antas.

1990

Premiär för snabbtåget X 2000.

...

Ser ni något konstigt? OK, jag har klippt bort allt (o)intressant efter 1990, men inte det. Vad hände mellan 1939 och 1988? Jo, i och med förstatligandet genomgick SJ en stor expansionsfas och 1950 var SJ Sveriges största arbetsgivare med 50000 anställda! Då ingick alla spår i den stora statliga koncernen. Förvisso var stordrift billigare än alla små enskilda banor, men alla sträckor var inte lika lönsamma och SJ började lägga ner. 

1963 beslutade riksdagen att "varje trafikslag måste bära sig självt ekonomiskt". Hoppsan! Ungefär hälften av all räls försvann och SJ blev Sveriges största bussbolag på kuppen! På sträckan mellan Stockholm och Malmö minskade antalet stationer från 90 till 20 på tjugo år!

Och alla hurrade? Knappast! Jag tror att SJ lade grunden till sitt dåliga rykte mellan 1939 och 1988! 

1971 sjöng Stefan Demert:

//

Boka platsbiljett och res, medan möjligeten ges.

Med vår järnväg vart du vill. Snart finns den inte till.

Tag en tripp med 2:a klass - gratis vatten, bruna dass.

Om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid. 

SJ, SJ gamle vän. Festligt att du lever än

Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut

Vad ska du med flyg och bil? Tåget för dig många mil

dyrare för varje år men tänk på vad du får

Unna dig en kafferast. Det finns smörgåsar i plast.

Dom har rest i många mil, men ligger ändå kvar.

SJ, SJ gamle vän. Festligt att du lever än

Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut

Snart går hela linjen tom. Banvallsgruset går i blom.

Sista loket hostar till och stannar och står still. 

SJ, SJ gamle vän. Festligt att du lever än

Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut

Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut

//

Man kan förstå att järnvägen engagerar! 

På Uppsala stadsteater är det premiär för "Hela folkets järnväg" den 14:e februari:

//

Hela folkets järnväg är en svidande elak satir om världens mest avreglerade järnväg. Gav den fria konkurrensen oss verkligen mer järnväg för pengarna? Vi möter en twittrande infrastrukturminister som ser Sverige som ett föredöme för hela Europa, samtidigt som hon själv inte är direkt ansvarig för någonting överhuvudtaget. Till sin hjälp har hon Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm. En man som får total panik av den svenska vintern. Och som är beredd att fiffla med vad som helst för att Sverige ska hamna i topp vad gäller tågens punktlighet. Personer och händelser i pjäsen är – dessvärre – inspirerade av den bistra verkligheten.

//