lördag 26 april 2014

Lördagstema: Reklam

Om reklam tycker jag en massa! Ibland om och ibland inte. Så därför skriver jag om hur man gör reklam. Tryck. Bilderna i alla fall. Sådan som hamnar i tryck på papper. För det vet jag lite om och för det är en utdöende form av reklam. I fem år under 90-talet jobbade jag i den grafiska branschen.

Jag skulle kunna slänga ur mej en drös värdelösa ord som inte många jag känner idag skulle förstå. För vem vet vad en scanneroperatör gör? Eller en repromontör? Vad är en chromalinekopia? Och vad har man skalpellen och ljusbordet till? Plats för en bild.
Där står jag till vänster i bild och monterar bilder som snart ska scannas
 i den STOOORA apparaten bakom mig.
(Notera att jag ställdes vid monteringsbordet, fastän jag var den som oftast rattade den STOOORA apparaten.)
Jag jobbade alltså med bilderna som trycks på papper. Inte sällan reklam och inte sällan en miljard påsk- eller julprydnader till någon postorderkatalog.
För att en bild ska kunna tryckas på papper måste färgerna separeras till fyra tryckplåtar. Tre kulörer blandas i olika proportion till alla tänkbara färger, utom fluorescerande, guld, silver och några specialare till - dom kräver en femte tryckplåt. Tre kulörer? Jovisst! Av cyan, magenta och gul kan man skapa en mängd kulörer. Titta i förstoringsglas på en tryckt bild, rastret består av bara tre kulörer. Och så kontrasten då, svart, som ligger tillsammans med texten på den fjärde tryckplåten.


Den STOOORA apparaten, som Magnus står vid är en HELL 360. HELL är ett gammalt anrikt tyskt företag som startades av en riktig uppfinnarjocke som med sina 131 patent bidragit till utvecklingen av TV, fax och annan kommunikationsutrustning. Jag hade ingen aning om vem denna gubbe var på den tiden, men det fanns egentligen bara två märken av scannrar och det var tyska HELL och amerikanska Crossfield. En reprofirma höll sig oftast till det ena märket och det uppstod såklart lite konkurrens mellan oss scanneroperatörer om vilken maskin som var bäst. "If you don't like Crossfield, go to HELL", kunde vi säga.

Jag är osäker på om detta är en 360, men den är i alla fall lik "min" scanner.
Bilden monteras på en glastrumma, som roterar med hög hastighet, medan en arm långsamt rör sig från ena sidan till den andra. Antingen lyser en lampa från insidan av trumman igenom en genomsiktsbild (dia) eller från utsidan av trumman, med en kollektor för reflekterat ljus. Ljuset transporterades sedan via linser och speglar dör det omvandlades till fyra separata delar med olika ljusmängd beroende på kulör i ljust den punkten.
Ett stöd för operatören är en färgguide.
För varje nyans en lite justering.
Sedan är jag inte helt klar över vad som händer i scannern, men en laser är involverad i omvandlingen från det separerade ljuset till ljusexponeringen i punktformigt raster på den film som satt monterad på trumman till höger om bildtrumman under locket. Efter scanning, släckte man belysningen i taket, öppnade luckan och la filmen i en ljustät låda. Sedan tog man lådan till ett framkallningsrum (som också var mörkt) där man stoppade in filmen i en stor framkallningsapparat.För varje färg kom en ruta med rasterpunkter.

En film för varje färg.
Passmärken och färgmarkering, I=Yellow, II=Magenta, III=Cyan, IIII=Svart
Rasterpunkterna har olika täthet beroende på vilket papper ska trycka på.
150 dpi (dots/inch) på fina reklamblad och 70 dpi på tidningspapper.
Sedan då? Ja, av dom fyra filmerna tryckte man en chromalinekopia, som är ett lyxigt provtryck för att kunden ska se hur färgseparationen har lyckats. Man vill ju inte att mormor ska ha blålila ansiktsfärg. Tyvärr hittar jag inte kopian av mormor, men jag kan garantera att den är perfekt!

Jag har försökt googla lite på hur detta arbete sker idag. Självklart använder man fortfarande tryckplåtar, även om ny teknik finns är det inte så många som har råd att köpa nya digitaliserade tryckpressar. Idag används CTP-teknik (Computer to plate). Frågan är om trumscannrar används och om dom gör det, om någon endaste framkallar bilder på film?
Varför tänker jag på tandkräm när jag ser den här bilden?

15 kommentarer:

  1. Det var intressant! Måste läsa en gång till i mer vaket tillstånd. Kramis.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med! Jätteintressant! Och sickna fina flätor!

    SvaraRadera
  3. Men jösses så felinloggad jag var! Kan du ändra så att jag heter Lotten, Pysse?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Blogger låter mej inte redigera. Jag kan ta bort innehåll, radera eller lägga i skräppost.

      Radera
    2. Jodå, men man måste radera två gånger, dvs om Blogger är på humör.

      Radera
    3. Menar du att jag kan ändra namnet på skribenten om jag väljer radera? Blogger är inte helt lätt att begripa, samtidigt som man inte behöver kunna särskilt mycket för att komma igång. Jag får testa någon gång!

      Radera
  4. Lysande! Det finns alltid så mycket bakom innan den färdiga produkten kommer ut som vi kan tycka till om eller inte tycka om. Bakom "kulisserna" en hel egen värd ju! En sak har minst två sidor, en ena och den andra och lite till tänker jag!

    SvaraRadera
  5. Varför tänker du på tandkräm? ja..färgerna kanske och att det ringlar sig ... som när du klämmer på tuben och så vid själva borstningen kanske?

    SvaraRadera
  6. Mycket intressant inlägg! Nu har jag lärt mig en ny sak det känns bra. Skön söndag!

    SvaraRadera
  7. Oj vad spännande! Och vilket precisionsjobb. Jag undrar också hur många delar av processen som på olika sätt rationaliserats bort med tiden. Jag fotograferade mycket när jag var ung. Satt i timmar i mörkrummet och framkallade. Först själva filmen och sedan började det roliga när man skulle göra pappersförstoringarna, välja papper, belysningstid, fixa skuggor. Oj vilket finlir. Och nu… Knäppa, ladda upp i datorn, kanske beskära lite, trycka på print!

    SvaraRadera
  8. Nu gjorde du ett mycket intressant reklaminlägg över svunna tider:). Vi satt härom kvällen och diskuterade hur man gjorde reklam förr när vi var yngre och mycket av det du visar och berättar om har även jag varit med om. Rena dinosaurietiden idag, men kul!
    Att själv framkalla sina fotografier var ett helt äventyr också

    SvaraRadera
  9. Nu ska jag förklara varför jag tänker på tandkräm när jag ser tryckmaskinen! Det finns en gemensam nämnare i rengöring av tryckvalsarna och tänder, nämligen tricoslan. Ett ruskigt medel som tar kål på mikroroganismer i vattendrag och som egentligen inte har i kretsloppet att göra. Tyvärr finns det kvar i några tandkrämer än, även om dom festa har tagit bort det (men kolla din tub för säkerhets skull).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så det var sa .. blir väl inte överraskad.

      Radera
  10. Din förträffliga pedagogiska genomgång kommer mig att tänka på ett studiebesök klassen gjorde när jag gick i skolan. Vi besökte en dagstidnings tryckeri och fick se sättning med blytyper och de stora kupiga sidorna som sen blev tidning. Vilket slit! Tekniken går onekligen framåt.

    SvaraRadera
  11. Det var en annorlunda tolkning på temat. Kul med en annan vinkel och med ny kunnskap! Själv har jag också haft en del med reklam och tryckerier att göra, men då bara som producent respektive kund, ja, utöver ett par studiebesök under studietiden. Det första minns jag tydligast, i lågstadiet, där det hela var än mycket mer manuellt än det du beskriver. Tänk vad saker och ting förändras med åren, och så många yrken det faktiskt finns som man inte egentligen har så bra koll på vad de faktiskt gör. Nu blev vi lite klokare. Tack!

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.