Nyårskonsert 2013

Årets sista fest är här! Den började redan imorse med skönsång: "Happy birthday" för min mamma. Vi skrattade oss fördärvade när pappa la upp dyngsura, nyrostade brötchenhalvorna på brödrosten med "frallgallret" uppe. Jag hade precis brett dom med smör, yogurt och marmelad på, men precis som vi skulle tåga in till mamma välte tulpanvasen och blötte ner allt. Vi fick starta om. Äldsta dottern sa lite roat att "det kanske funkar andra gången" och Karlsloken tittade förväntansfullt på marmeladmackorna och undrade nog om det skulle hända fler roliga saker innan frukost.

Sedan sjöng vi. På engelska, som vanligt i denna svensk-tyska familj. 

Vår present fick födelsedagsbarnet igår. Det blev en mycket uppskattad ölprovming som Karlsloken had arrangerat och själv höll i. Nog för att jag diggar min Karlslok, men jag visste inte vilken talang han var på detta! Till och med vår trötta dotter som varit uppe till först morgontåget kvällen inne satt som ett tänt ljus och lyssnade intresserat.

Åter till dagen. Här i huset bor nämligen en kulturvårdare av lutfiskens traditioner, så till lunch bjöds vi på årets lutfisk. Lutfisk är himla märkligt och nästan ingen lutar sin fisk själv längre. Kunskapen ägs av några få och dom flesta köper sin fisk färdiglutad.

Efter lunch hann vi inte med tårtan utan fick skynda oss. Årets nyårskonsert började klockan tre och vi är alltid sena. 

På nyårskonsert ser man en äng av maskrosbollar på parkett. Det är min svärmor som kallar dom vita huvudena så. Visst är det en bra beskrivning?

Kvällen bjöd på tretakt och polska, pukor och trumpeter. Jag älskar detta! När min dotter (som var uppe till första morgontåget) var mer första gången, hon var kanske tre år, spelad hon med i alla stycken. Hon spelade trumpet när trumpeterna trumpetade, hon trummade med slagverkarna och hon spelad fiol med stråkarna! Hela ungen gled fram och tillbaka i stolen och hon levde med i musiken. 

Snart börjar musiken.

Först kommer orkestern. Alla applåderar. Alla instrument stäms och publiken tystnar. Sedan kommer dirigenten. Alla applåderar. Så drar det igång!

Stråkarna är dansen, blåsarna är galoppen och slagverkarna håller takten.

Ibland hör man en harpa! Instrumentet är imponerande! Ser ni att det har pedaler?

Ibland hörs inte harpan. Det är inte så konstigt.

En tuba. Jag letar efter fagotten, klarinetten, tvärflöjten, hornet och undrar om mina barn vet vad instrumenten heter. Vet dom det?

Till musiken blev det balett.

Och sång. 

Och lite hyss.

Avslutningsvis (nästan) spelades Champangegaloppen och den där vita cykelpumpen som killen i mitten håller i, gör knallen.

 Allra sist spelades Radetzky Marsch av Linköpings symfoniorkester och publiken applåderade ömsom tyst och försiktigt ömsom högljutt och taktfast enligt dirigentens viftningar. Precis som det ska va!

Nu fortsätter nyårsfesten. I köket pågår magi och trolleri.

Jag önskar alla ett gott slut på 2013 och ett riktigt härligt nytt 2014!!