Drivkrafter är så intressant! Jag kommer direkt att tänka glädje som drivkraft! Det är en ynnest att trivas med sina arbetsuppgifter! Men glädje bottnar i så olika saker, jag är till exempel nyfiken, gillar vackra saker och älskar att skapa - jag blir glad och nöjd när jag får göra det. Jag tänker också på Magdalena Forsberg i Mästarnas mästare (TV-program, där fd. elitidrottare tävlar mot varandra), när hon hänger i en ribba över det kalla vattnet i bara händerna. Hon klamrar sig fast längst och vinner, för hon är så rädd för vattnet under henne. Det är en typ av drivkraft - rädsla.
Somliga drivs av att tjäna pengar, dom startar kanske företag eller säljer prylar på blocket, vad vet jag.
Det är när jag värderar vad jag åstadkommit som jag ibland kan önska att jag var mer driftig, jag har ju inte precis startat något företag eller dragit igång någon betydelsefull räddningsauktion. Men om jag summerar vad jag åstadkommer på en dag så känner jag mig oftast nöjd.
Bilden är från sommarens badutmaning, jag badade varje ledig semesterdag och nyttjade en annan av mina drivkrafter för att lyckas: tävlingsinstinkten.
Precis så! När det har varit möjligt för mig att välja fritt (och det är det förvånansvärt ofta!) har jag alltid valt den roligaste arbetsuppgiften först. Sedan den näst roligaste. Och när man sedan kommer till den sista är man såpass igång att till och med den verkar kul.
SvaraRaderaOch tack för sommaren badutmaning! Den fick mig att bada nästan varje dag och på lite oväntade och okända ställen. Mycket trevligt!
Jag har nog min största drivkraft då det gäller träning tror jag... i alla fall numera. Tidigare var jag ju slöare än slöast. Nej, men kilometer efter kilometer - mil efter mil, betas av. Helst på skidor då så klart. :)
SvaraRaderaTävlingsinstinkt måste ju vara en urstark drivkraft. Det skulle jag behövt mer av. Jag ställer gärna upp i tävlingar men bara för att dom som vill vinna ska få någon att vinna över, jag skiter i det.
SvaraRadera