Normalt när jag reser glömmer jag vilken terminal jag ska till, eller vilken adress hotellet har eller vad det ens heter. Sådant kan man kolla! Eller så glömmer jag en laddare, tandkrämen eller passet hemma, men det klarar man sig egentligen utan. Idag glömde jag plånboken.
Jag hade blivit avsläppt av Karlsloken utanför rätt terminal (5), passerat säkerhetskontrollen och hittat min flight på displayen. Allt var frid och fröjd, jag skulle bara köpa med mig lite pepparkakor, eftersom jag glömt allt vad gåbortspresenter heter på jobbet. Nöjd i hågen valde jag en sort jag aldrig någonsin sett tidigare (kunde ju inte betala 69:- för en burk Annas) och gick till kassan. Leta, leta. Rota, rota. Minnas, men tvivla. Tömma, leta, rota. Inse.
Herrn i kassan var rutinerad och sa: "ta det lugnt få inte panik", så det fick jag inte. Däremot gick jag lugnt och sansat till SAS servicecenter och pratade med Tuula Kovi, sedan pratade jag med Karlsloken i telefon, sedan pratade jag med äldsta dotterungen i telefon (hon sov när jag ringde). Sedan pratade jag med personalen vid fel gate och sedan med Tuula igen och till sist med Karlsloken igen. Jag sprang tre gånger fram och tillbaka genom terminal 5; mellan service center vid gate 1 och gate 9, där mitt flyg skulle ha avgått, men blev flyttad till gate 7.
Karlsloken sladdade in på terminal 5 bara en kvart innan flyget skulle lyfta, en kvart som skulle räcka till att Karlsloken och Tuula skulle hitta varandra på parkeringen, hon skulle ta sig tillbaka in genom säkerhetskontrollen och jag skulle ta mig till rätt gate, som skulle visa sig vara nummer sju. Precis då får Tuula kontakt med gaten, som säger att flyget är försenat och att gaten är flyttad.
Se, precis när man som mest behöver en försening så blir det en! Aldrig har jag blivit så lättad. Allt skulle gå i lås och gjorde det också.
Här kommer lite fina bilder från norr om Gardasjön, precis i närheten av Rovereto.
Puh! Vilket drama, vilka hjältar, Karsloken och Tuula och dotter och du.
SvaraRaderaHärliga bilder! Där har inte jag, men väl mina kläder, också varit. För när jag anlände till Milano för ett antal år sedan kom mitt bagage bort, med alla mina noga utvalda kläder (för ett seminarium, en tjusig eftermiddags-mottagning och en ännu tjusigare middag i en stor lägenhet med utsikt över Scalateatern).
Jag har för vana att klä mig så bekvämt som möjligt när jag reser, så allt jag hade var en skön men nopprig tröja, slitna jeans och jympaskor. Jag ekiperade mig på två timmar och på SAS bekostnad. Först senare fick jag veta att det inte alls var SAS fel utan att en gruppresa fått med sig mitt bagage i bussen till Gardasjön!
Borttappade väskor har jag än så länge bara hjälpt till med att skaffa tillbaka åt andra. Men ekipera sig på någon annans bekostnad lät ju inte sååå tråkigt!
RaderaJag vill ha fler detaljer när det gällde just plånboken och Karlsloken: låg plånkan i bilen eller fick han köra hem och hämta? Och var det någon som i denna historia blev irriterad eller har du (liksom jag) uppfostrat omgivningen att vara tålmodig?
SvaraRadera
RaderaHär kommer detaljerna ur min synvinkel, eftersom allt skedde medan jag var "inspärrad" på terminalen och inte kunde hjälpa till alls:
Plånboken låg kvar hemma i en väska. Dottern fick leta reda på den och raskt slänga på sig kläder och cykla med den mot Statoil vid E4:a avfarten (några kilometer, 2-3 kanske). Karlsloken satt i bilen på väg till jobbet, men inte hunnit längre än till Kista. Han fick vända och eftersom det var denjävligastetrafikmorgonenpålänge så tig det sin lilla tid. Tuula hon bara satt där och var hjälpsam och blev inte det minsta irriterad när jag sa att Karlsloken INTE skulle hinna till fem I nio, som hon hade önskat, för att vi skulle hinna.
Karlsloken kanske har fler detaljer, men såvitt jag vet har jag inte uppfostrat någon -dom är bara vana ...
Slut.
Läst och tappat andan!
SvaraRaderaDu om någon borde ju vara van, dessutom är det ju genetiskt!
RaderaVi är all synnerligen väldresserade.
SvaraRaderaMitt team ...
RaderaVilken underbar story!
SvaraRaderaNästan bra (för oss som får nåt roligt att läsa) att du inte har koll på din PASS-PENGAR-PIL(JETT)ER-ramsa innan resa! :-)
Tänk vad trist om alla hade ordning på allt jämt! (Tror det är min standardförklaring till mitt oordnade förhållande till viktiga saker)
RaderaJösses! Tur att det löste sig! Är Tula en anställd på Arlanda?! Tur att hon ryckte in. Jag skulle ha dött...
SvaraRaderaVackra, vackra Gardasjön! Vi har bilat där två år och häpnats över den vackra naturen. I år ska jag äntligen få se Comosjön... tror att den kan vara minst lika fin.
Ha en fortsatt fin helg!
Kapp, en anställd på SAS Servicecenter! Ovärderligt i sådana här lägen!
SvaraRaderaDå håller jag tummarna för en rapport från din resa! Italien är helt klart värvat besöka, av flera anledningar!