lördag 11 maj 2013

Lördagstema: Solidaritet

För mig betyder solidaritet "ta ansvar". Enkelt. Det finns så många rörelser och röster som använder ordet solidaritet för att bestämma och säga vad alla andra ska göra, men för mig handlar solidaritet i första hand om mej. Det är jag som avgör var jag vill och kan lägga min energi och mina pengar. Och jag gör så gott jag förmår. Men för en stor grupp människor betyder solidaritet också rättigheter. Där det finns en bit av kakan att få del av.

Idag konfronteras vi med tiggeri på gatorna, något som åtminstone jag inte är uppväxt med eller har upplevt speciellt ofta och det är klart att jag undrar, vad är det för människor?

För mig blir det nämligen tvärstopp i det empatiska systemet när jag ser en tiggare. Jag vill inte att människor ska ha det så dåligt, jag vill samtidigt inte ge bort mina pengar till någon som ligger på gatan och inte gör något. Jag vet inte om jag verkligen hjälper någon i nöd.

Östgöta Correspondenten gjorde nyligen några reportage om gatutiggarna i Linköping och av det blir jag i alla fall lite klokare. Enligt vad dom kommit fram till är tiggarna ofta människor från tex. Bulgarien, Makedonien och Slovakien. Dom kommer hit med bil i mindre sällskap. Ibland för att söka jobb, men ibland också bara för att tigga på gatorna. Dom reser mellan städer och sover i bilen.

Vad har dom för rättigheter här i Sverige? Ja, dom får vistas här i tre månader i sträck och även om polisen ibland kontrollerar deras id-handlingar är det svårt att följa upp alla. Det är lagligt att tigga och enligt polisen är dom sällan inblandade i brott.

Inom EU finns en överenskommelse om att de rättigheter man har inom socialförsäkringen ska gälla oavsett var man befinner sig. Det vill säga att om du har rätt till någon ersättning i ditt hemland, kan den betalas ut i det land som du befinner dig i. Och vilka rättigheter man har i olika EU-länder kan man hitta här.

När jag skummade i informationen för vad som gäller i Bulgarien, som är det senast antagna EU-landet, blev jag faktiskt lite överraskad. Det kändes inte så olikt den svenska socialförsäkringen. Föräldrapenning till både mamman och pappan tex.

Jag har ingen egen erfarenhet från dom här länderna, men 1988 tågluffare jag i Östeuropa och bodde hemma hos människor som hade en mycket lägre standard än vad jag var van vid. Människor, som erbjöd en balja och en tvättlina när vi behövde tvätta våra kläder. Här hade vi ju slängt in grejerna i maskinen direkt. Familjer som trängde ihop sig i vadagsrummet medan vi fick sova i deras enda sovrum. Här hade vi inte ens erbjudit någon att övernatta, om vi var så trångbodda. Glada och vänliga människor som generöst delade med sig av vad dom hade.

Vad tänker jag? Jo, jag tror att vi med våra olika historia om hur man delar på kakan har fått en liten kulturkrock. Här i Sverige är vi vana vid vårt sociala välfärdssamhälle och att det är skatten som finansierar det. I dom forna öststatsländerna har det här systemet inte fungerat, utan människor har hjälpt varandra utan att blanda in myndigheter. Har man inte haft arbete, så har man fått tigga sig fram.

Inom EU har vi bestämt att alla ska kunna resa fritt över gränserna, man ska kunna söka jobb, hälsa på och semestra överallt. Så har människor fått möjligheten att komma till Sverige för att tigga. Om deras hemländer tillhör EU har dom där rätt till ersättning enligt sitt lands socialförsäkringslagar och vi i Sverige betalar inte ut annat än vad som gäller där.

Att solidariskt dela på kakan innebär att alla som har bidragit till den får ta del av den. Vill man dela vår kaka, så måste man vara med och baka. Jag kan inte se eller förstå att man gör det när man ligger stilla på gatan med en burk framför sig. Jag kan inte förstå att en EU medborgare har behov av att tigga. Om man har behov ska man uppsöka sociala myndigheter, som hjälper till. Det ingår i deras uppdrag oavsett var man kommer från.





10 kommentarer:

  1. Jag tycker inte att du behöver ha något dåligt samvete för att du inte är "solidarisk" mot tiggarna som mer och mer befolkar våra gator. Kvinnorna som tigger är nog utkommenderade av sina män och får nog inte behålla särskilt mycket av inkomsten. Det har ju också blivit lite av en industri som jag också läste i tidningen - tror att det var DN som hade stort reportage om det först.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, men det är svårt för tiggeri vädjar till den delen i kroppen som vill vara solidarisk.

      Radera
  2. Du tog upp en sida av solidaritet som man helst inte vill se i dagens läge. Tiggeriet. Allmera utbrett för varje dag som går.
    Jag har samma känsla som du har, förstår inte att man inte försöker göra någonting annat än att sätta sig ner med en kopp framför sig och se fattig och utstött ut. Ibland känner jag ilska, känner att jag vill rycka upp människan och skaka om, blir frustrerad. Och förstås, för att tiggeriet vädjar till den delen inom en som vill vara solidarisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frustration är ordet! Jag önskar att det fanns mer driv att göra något åt det som "alla" känner, att tiggeriet "stör" vår gatubild.

      Radera
  3. Ni har så rätt alla! Jag känner också frustration när det dyker upp tiggare. Här i Stockholm är det ganska vanligt att de åker runt med pendeltåg och tunnelbana. De lägger en lapp bredvid mig på sätet där det står tryckt på knagglig svenska "min dotter/son är sjuk... bla bla bla..." Men hjälp barnet ifråga då! På något annat sätt än att åka runt och tigga pengar av mig och andra! Jag blir otroligt frustrerad och har många gånger undrat hur de tänker.
    Klart att man vill hjälpa till, de vädjar ju till min solidariska sida. Men jag är tämligen säker på att det är "någon eller några" som styr en hel organisation av utsatta människor som sen inte får ta del av kakan utan bara göra gjovjobbet sen är det någon annan som har det hur bra som helst. Kanske går pengarna också till att finansiera annat, som vi definitivt inte vill bidra till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, om det är ligor bakom är det ju än värre! Då är ju dessa människor ännu mer utsatta ...

      Radera
  4. Fast... Många har försökt få jobb i olika länder och att de till sist kommer hit för att tigga (trots eländig kyla om vintern) beror på att "svenskarna brukar i alla fall inte spotta på oss..." Jag tror inte det fungerar så bra med att få ut sociala förmåner i ett annat land om man är utfattig. så jag brukar ha någr tior eller tjugor nära till hands, för just hemmavid finns det gott om tiggare.

    Men sedan tycker jag ju i princip, förstås, att det måste gå att lösa deras situation på ett värdigare sätt, för alla inblandade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tigga är verkligen ovärdigt på alla sätt. Det är systemfel när människor väljer att göra det ändå.

      Radera
  5. Jag vill ge dem. Men inte några mynt. Jag vill ge dem något meningsfullt. Fast jag kan inte. Jag har inga idéer, inget projekt, inga mecenater, inte tid ...

    Så jag smyger en annan väg till stationen än gågatan ...

    Men häromdagen stoppade en man mig och min kompis. Han såg ut som han tänkte fråga om vägen. Men han förklarade istället på dålig engelska att han behövde ge sina små barn mat ochbad om en tjuga från oss var. Så då fick han det.

    Jag blev lite sur att han "lurade" oss. Å andra sidan begriper jag mig inte heller på det att sitta alldeles still och hopkrupen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lämnad med antingen dåligt samvete eller en känsla av att ha blivit lurad, inget är bra. NÅGOT borde göras! Enligt mig har våra och EU's politiker ett stort ansvar här, framför allt att informera om hur det är TÄNKT att man ska agera. Ska man det?

      Radera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.