måndag 25 mars 2013

Pysseliten på sjukhus

Eller: En läkare chansar aldrig!

I januari upptäckte jag en knöl i ljumsken. Ljumskbråck tänkte jag inte, trots att det nästan är en familjetradition att få just det. Den gjorde inte ont alls, men när man tryckte och pressade på den var det obehagligt.

Jag gick till doktorn, som blev osäker och skickade mig för undersökning med ultraljud.

"Det är en cysta", ska ultraljudsläkaren, knäppte två bilder och skickade tillbaka till min doktor.

Min doktor hade nu fått klart för sig att det var en cysta, som hon misstänkt och som gjort henne osäker från första början. Den sitter nämligen farligt nära samma ställe som ett ljumskbråck brukar visa sig. Hon skickade mig därför till en kirurg, som skulle få avgöra om cystan måste ut, eller om den kunde sitta kvar.

Kirurgen fick se dom två ultraljudsbilderna och blev inte alls övertygad om att det var en cysta. Det kunde ju vara ljumskbråck. Ytterligare en läkare kallades in för att känna och klämma. Dom utbrast i ett gemensamt: "Hm", och bestämde sig för att det nog behövdes fler undersökningar. "Magnetröntgen eller skiktröntgen, jag återkommer", sa kirurgen och jag åkte de sex milen hem.

Fyra dagar senare låg jag på mage på gymet och gjorde rygglyft och kände knölen, som aldrig förr. Något hade hänt. Gick hem och duschade och glömde bort den märkliga känslan. Eftersom jag var upptagen med att laga pulled pork!

Imorse vaknade jag efter en jobbig natt med spring på toa. Jag var kissnödig i ett. Urinvägsinfektion såklart, tänkte jag och sprang till doktorn.

Just urinvägsinfektion är en intressant diagnos, för det är något som 99% av alla kvinnor spikar själva! Det är LÄTT att känna igen symptomen. Man kollar det snabbt med ett urinprov - och givetvis hade jag INTE urinvägsinfektion. Jag hade fel.

NU var doktorn tvärsäker! Det gör ont och det är en bula: ljumskbråck! För att ändå vara på säkra sidan ringde hon till kirurgen, som träffat mig en knapp vecka tidigare. Hon var också säker på att det var ljumskbråck nu och gemensamt bestämde dom att jag nog skulle åka till akuten.


På akuten fick jag byta om till sjukhusets vita dräkt och krypa upp på en brits. En läkare kom in och bestämde sig för att jag behövde smärtlindring och muskelavslappnande så hon kunde trycka tillbaka bråcket innan operation.


Precis när jag fått min avslappnande shot och börjat känna mig brusig i huvudet kom jag på att jag glömt att fråga: "Står det utom ALLT tvivel nu att det inte är en cysta i alla fall?"

Doktorn tittade på mig och drog efter andan: "Nej, det är det inte!" Hon tryckte lite i min nu slappa och oömma ljumske innan hon gav upp och skickade iväg mig på ultraljudsundersökning.

På ultraljudet tittade doktorn och jag tillsammans på en mörk amöba på skärmen. Hur den hade en sluten form. Början och slut, åt alla håll. En cysta - utom allt tvivel! Ultraljudsdoktorn rapporterade resultatet i min journal.

När jag kom upp till den avdelning som jag blivit inskriven på kom en doktor fram till mig och satte en spruta i knölen. Ingen tvekan! "Sikta rätt", pep jag. "Nu dör jag!", tänkte jag eftersom jag är en riktig fegis. Det gjorde jag inte. Det gjorde inte ens ont.


Se, vad som finns i en knöl. Äckligt va? Nu ska grejset kontrolleras, med största sannolikhet är det inget farligt och om jag inte har ont imorgon bitti får jag åka hem från sjukhuset också.


Väl hemma kan jag fortsätta kurera mig på gammalt hederligt vis, med ingefära-, citron- och honungste.

18 kommentarer:

  1. Första inlägget jag någonsin läser på din blogg.
    Verkar anledning att favoritmärka det, och läsa mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Örjan! Rent krasst kan man väl säga att man inte behöver ägna den här bloggen så mycket tid, eftersom inläggsfrekvensen är låg. Dock förbättrad den senaste tiden tack vare Karin Englund, som lockat med mig på lördagstemat.

      Radera
  2. VÄRLDENS BÄSTA SPRUTBILD!!!

    Jag är lika stolt över dig som hade jag varit din mor! Hur reagerar sjukvårdspersonalen när du vill dokumentera? Jag brukar säga att "barnen vill se".

    Jag har många barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Sa jag med! Hade nämligen inte en tanke på bloggen när jag fotade. Klädhögen tyckte jag var estetisk i sin enkelhet, det är nämligen inte mycket som är vackert på ett sjukhus!

      Radera
  3. Är det bara jag som tycker mej se en slags abstrakt symmetri i färg och form i dom två sista bilderna? Jag fått väl plocka ut resterna av dej från karveriet i morgon. Sov gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt riktigt, dom sista bilderna är arrangerade!

      Radera
  4. Och jag funderar ... "ont i ljumskarna" är ju något som Lotten brukar skriva om fopollspelare hela tiden.

    Hur har du det med fopollen?

    Jag tror att det ser bra ut med den där vätskan i sprutan. (Det var det när jag hade sån på annat ställe som sögs ut.)

    SvaraRadera
  5. Jo tack, fopollen mår bra! Vad jag fattar är det mest vatten i den där sprutan och har fått veta att med största sannolikhet är helt ofarligt! Bra att tänka på när man pratar om knölar.

    SvaraRadera
  6. Oj, vilken stoppreplik och vilken sinnesnärvaro: "Står det utom allt tvivel..." Den repliken ska jag lägga på minnet!

    Och jösses, först trodde jag att det var den där knölen med ingefära som var knölen! Hur mår du nu? Du ser väl till att få maximal service, nu när du har fullgoda skäl att luta dig tillbaka i någon bekväm möbel och knäppa med fingrarna när du önskar något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev förvånad själv, som vi brukar säga i vår familj. Visst var det sinnesnärvaro!
      PK och jag kurerar oss ihop, han har varit sjuk i över en vecka snart.

      Radera
  7. Åh, stackars dig!!!
    Du agerar verkligen som en sann bloggare, som har sinnesnärvaro att dokumentera allt... även sprutan.
    Krya på dig nu!
    Pulled pork ska jag också testa. Hur gör man? Bloggning kanske?! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, pulled pork? Jo, jag skulle kunna blogga om det - jag fotade ju en del. Problemet är kanske att jag normalt inte lagar mat och allmänt känner mig som en kemistudent i ett lab när jag är i köket (om jag inte bakar). Jag använde receptet i senaste Ica-Buffé, annars finns det triljarder på nätet!

      Radera
  8. Karin Olofssononsdag, 27 mars, 2013

    Så klart att du bloggar också! Det är ju inget som du inte gör... för uppenbarligen lagar du även mat. Jag trodde också först att ingefäran var knölen, innan jag läst och tittat på hela bilden. Hoppas att vi ses på jobbet nästa v. Hoppas att ni tillfrisknar till påsk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin, bloggandet ska inte överdrivas - jag är periodare. För övrigt är jag hjärtligt trött på sjukdomsträsket just nu, jag vill vara frisk och ha det som vanligt!

      Radera
  9. Instämmer, sitter här med samma slags te. Plus tranbärsdricka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tranbär är bra! Jag köper torkade bär till min frukt- och nötblandning, som jag har i en burk på jobbet.

      Radera
  10. Ingefärste är the grej. Annars vill jag bara tillägga OMG!!! åt alltihop. Tur att du hade sinnesnärvaro trots brus och droger.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.