söndag 2 januari 2011

Förståelse och tolerans

Hur ska vi kunna integrera invandrare i vårt samhälle om vi inte förstår våra egna landsmän? Jag undrar över all irritation medmänniskor emellan. Jag menar inte bara etniska och kulturella skillnader, skillnader i kön och sexuella preferenser, utan även tolerans för olika personligheter. Är det skillnad i tolerans om en kines rapar vid matbordet än om svärsonen gör det? Vad ska man göra åt alla idioter i trafiken? För att inte tala om alla som uppfostrar sina barn fel!

Jag citerar Lena Sundströms tolkning av danska socialdemokraternas partiprogram:

"Min grundläggande värdering är att man skall få tycka vad man vill, och se ut som man vill. Därför menar jag att det är viktigt att öka förståelsen för att man skall se ut som jag, och tycka som jag."
(ur: Lena Sundströms bok "Världens lyckligaste folk")

Jag upplever att irritationen kommer av att vi hellre försöker förändra vår omgivning än att själva lära oss att förstå, tolerera och gilla att vi är olika! Det finns en nyligen utgiven bok om just detta, men jag hittar varken författare eller titel just nu. Någon annan som vet? Men det är å andra sidan inte ett nytt fenomen.

Min mamma är klok. Den här texten av 1800-tals filosofen, teologen och författaren Sören Kierkegaard har jag fått av henne:

”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när han tror att han kan hjälpa andra. För att undervisa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte gör det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta undervisning börjar med ödmjukhet inför den jag vill lära och därför måste jag förstå, att detta med att undervisa inte är att vilja härska, utan att tjäna. Kan jag inte detta, så kan jag heller inte hjälpa någon”
(Sören Kierkegaard)

För mig är det självklart att vi är olika. Jag har inget behov av att alla ska tycka och tänka som mig. Diskussioner behöver inte sluta med samföstånd. Jag kan fokusera på det som är gemensamt och finna intresse i olikheterna. Hur skulle jag annars kunna vara vän med någon som har gift bort sin syster och förespråkar att frun ska vara hemma och inte ha en karriär när barnen kommit? Det föder tvärtom intressanta diskussioner om vad vi värderar i livet utan slutsatser om vad som är bättre eller sämre, rätt eller fel.

Jag är inte utan brister. Jag har fördomar, jag missförstår människor och jag har ofta fel. Det förnekar jag inte och är inte rädd för att berätta om det, men jag tillåter inte mig själv att acceptera det.

På min arbetsplats har vi tre grundvärderingar som innehåller allt och som jag gärna implementerar i mitt privata liv också: fair play, open mind , team spirit. Jag vet inte om Michale Jackson hade samma grundval, men han kunde skriva texter om det.

2 kommentarer:

  1. En härlig tur på skidor i härligt januarieftermidagsljus hjälper till att vilja ta alla i famn. Mår man gott fösvinner retligheten. Energin i din blogg känns häftig. Lite kort från Molo Kram

    SvaraRadera
  2. Tack Molo, du har rätt!
    Mina regler som funkar för mej:
    1: sov och ät om du känner dig irriterad.
    2: motionera om du saknar energi.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.