torsdag 19 november 2009

Å, luften gick ut mig ...

Labil.
Balanserad, kontrollerad och utflippad.
Livscentrifugen pressar mig mot perifirin,
jag får inte välja.
Avslappnad, nedräknad, utflippad.
Stabil.

Jag är frisk som en nötkärna och har haft ork och energi hela hösten! Mitt barn är sjuk. Jag pallar inte det! Luften har gått ur mig.
Vill jag att alla ska få vara friska, ha världsfred och att ingen ska behöva svälta? Nej, jag vill BARA att mitt barn inte ska ha ont. Jag bryr mig faktiskt bara om det, just nu.

1 kommentar:

  1. Väldigt vacker text - första delen är (som) en dikt. Kan förstå din frustration! Hoppas att ni får en skön helg med lugna(re) magar. Mången kram.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.