Det händer mig så ofta!

Idag hände det igen! Jag var på mitt livs andra ridlektion och vi var fyra förväntansfulla vuxna, som väntade i stallgången på ridfröken. Eftersom vi inte känner varandra blev det förstås lite förhör om var vi bor, hur vi kommer till stallet, vem vi känner som rider i stallet, vad vi gör annars, osv. "Jo, det är min dotter som hjälper till i stallet." , "Hon är 16 år.", "Jag jobbar i Stockholm, sedan ett år tillbaka.", "Jag var på universitetet innan.", "Jag började plugga när jag var 29.", "Nej, jag är inte 29 nu, jag är 40!"

När man inte följt det gängse mönsteret tappar människor totalt bort sig och kopplar inte ihop vad man säger, med vad som är "det normala". Det händer mig så ofta att folk tror att jag är så mycket yngre än vad jag egentligen är, när det står klart för dem att jag nyligen pluggat/doktorerat/nyligen avslutat mina universitetsuppdrag. Andra som träffar mig, utan att få den informationen, har inga som helst problem att se att jag är runt 40.

Ibland spelar omedvetna fördomar oss spratt och bjuder på skojiga överraskningar! Tänk när jag med mekanikens lagar förklarade hur ett cykelstyre uppför sig, för en flicka i femman.
Hon visade sig vara motocrossproffs!