Idag är det sista dagen på jobbet. I alla fall förmodligen sista dagen, eftersom man inte vet något om framtiden.
För ett år sedan, när jag studerat klart och fått min doktorsexamen var jag i skräck över att behöva söka ett nytt jobb. Vem skulle vilja ha en nyutexaminerad snart 40-åring med en frånvaro på jobbet som skulle få vem som helst att undra om man överhuvudtaget ens skulle kunna lära sig hitta dit?
Idag känns det helt annorlunda! Det här året blev ett återhämtningsår. Med ett helt nytt forskningsprojekt och en helt ny familjesituation i bagaget är jag redo för en ny utmaning. Jag har laddat upp och fått energin som inte fanns efter den tunga våren när Gry var så sjuk och jag skrev avhandlingen. Självförtroendet är tillbaka och jag vill ut och prova vad jag går för!
--------------------------------------------------------------------
efter lunch:
Det blev en kort dag! Jag gjorde det sista före lunch, sedan åkte projektgruppen ut till Skarholmen där vi åt god lunch tillsammans på en solig veranda. Ett behagligt slut. Igår var jag ute med avdelningen, som ville vinka av mig med gemensam lunch och i fredags bjöd jag på rabarber- och hallonpaj. Fest i dagarna tre! Då är man väl ändå poppis?
Hej Pysseliten!
SvaraRaderaGrattis och lycka till! Du är verkligen en modig kvinna. Kram Molo
Ps Värre med förmaningar när ungarna flyttat. Jaa! Våndorna över att allt som inpräntats har fallit bort är enorm. Men, men gamla KAN lära sig och bli bättre!
Självklart är du poppis! All lycka med det nya. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr. Eller hur? :)
SvaraRaderaMolo & josefina TACK!
SvaraRaderaJaa, äventyret är stort! Det kittlar dödsskönt i kistan. ;)