söndag 4 januari 2015

Mormors hus

Jul- och nyårsfirandet är över och 2015 gör entré med vårväder. Det passar inte en vinterälskare som mig! Förvisso blev det en (ganska soggig) skridskotur på isen på nyårsafton, men sedan började det blåsa varma vindar och min ledighet var dessutom nästan slut. 

Systemet kändes inte helt återställt, tots sovmorgnar, umgänge med familjen, god mat och massor av träning - inomhus. Den akuta åtgärden blev helt enkelt att ta ut fler semesterdagar och åka norrut. 


Här står tiden alldeles stilla! Ok, entrén ser lite annorlunda ut, jämfört med när jag var här som barn. Då satt en ljusblå dörr på farstun och stentrappan med järnräcke har bytts ut mot en trätrappa med ramp. Ok, köket har förlorat skafferiet som var fyllt med kakburkar. Ok, så lite snö som det är nu var det aldrig förr när jag var här på vintrarna. Ok, min mormor saknas.

Det är en märklig känsla att låsa upp mormors hus och komma in i mörkret, utan att någon är hemma. Att dammsuga upp 500 flugor som lagt sig i vinterdvala på sovrumsgolven och i fönstersmygarna. Att känna dom bekanta lukterna som alltid har funnits här. Att känna igen sig samtidigt som inget är sig likt. Jag gillar att vara här. Det finns inte mycket att göra, men allt är ändå spännande och helt olikt hemma. 


Vi har packat skidorna med oss för att åka skidor. Tyvärr är vintern obegripligt snöfattig! Som barn var vi här på vintrarna, möjligen att vi åkte hit en sommar. Som vuxen har jag bara varit här sommartid. Därför är det lite av en chock med snöbristen. Det är alltid snö här!

Tur att vi tog bilen! När jag var liten åkte vi tåg. Skidpaket, ungar, ryggsäckar, resväskor, matsäck - allt baxades upp med nattåg till Kramfors, där en taxi hämtade. Resten av veckan åkte vi spark överallt. Affären, kyrkan, isbanan och brevlådan.

Nu flänger vi mellan Sollefteå och Örnsköldsvik utan hinder. Och jag flänger i skidspåren som en nöjd mäklare  lycklig greyhoundhund!


Men varför ligger det reaskivor i mitt knä? Jo, det är för att jag ofta slår till på lite ny musik just när vi åker långt med bilen. Just den här gången blev det två blandningar (disco och dans), all musik har ju sin plats och i bilen passar det bra med blandat. Ett barndomsminne är när vi för ovanligheten skull tog bilen till mormor och stannade på en mack för att tanka. Min bror ville köpa en kassett till bilen, vi hade en ny bil med kassettradio! Helt otroligt köpte mina föräldrar kasetten! Jag minns att vi blev så glada! Det var en kassett med gruppen Baccara, "Yes Sir, I can Boogie, boogie woogie all night long ..." Den kassetten  spelade vi hela vägen dit och hem! 

7 kommentarer:

  1. Åh vad härligt – och vilken underbar månbild! Till och med flugorna hör till tycker jag. Och det där med att allt är både likt sig och inte är också välbekant. Man känner igen sig... dvs det är sig själv man både känner igen och inte i den gamla invanda miljön (som ju också förändrats en del). Hmmm – undrar om det där alls var begripligt?

    SvaraRadera
  2. Flugorna, de 500 flugorna, de är fantamej värda en hel film! HOLLYWOOD!

    SvaraRadera
  3. En skräckfilm! Känslan det ögonblick som jag fattade vad som knastrade under strumporna ... UÄRK!! Eller synen av kolonin som krupit in under klockradion.
    Stackars flugor, som inte kommer fatta var dom befinner sig när dom vaknar i vår. Mohahaha!

    SvaraRadera
  4. Kul att läsa om mitt föräldrahem sett med dina ögon och dina minnen.
    Jag kan nog bidra med min barndoms skräckfantasier till en rysligt spännande film. Flugorna satt på äckliga klisterremsor i taket och spindlar kunde rätt som det var överfalla från undanskymd vrå. Usch rädslorna var många!
    Trots att jag var ett fogligt och snällt barn trotsade jag förbudet att läsa följtongsrullarna som låg gömda högst upp i köksskåpet. Mamman gömde dem för oss barn och kanske för den stränga pappan i huset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klisterremsorna finns kvar! (Ja, inte samma kanske, men fulla med flugor är dom.) vi är inte så rädda här. Idag tog vi en tur i källaren och en i bagarstugan. Oj, vilka spännande utflykter. Gamla jordbruksredskap, spikar, sparkar, skidor, brädor ... Fina bilder finns också, massor av porträtt - men vilka är dom?

      Radera
  5. Vi får åka dit tillsammans nån gång.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.