lördag 22 februari 2014

Lördagstema: Träning


Vad ska jag skriva? Träning är lite som att äta, sova och i allmänhet sköta om sig. Jag gör det och gillar det. Över tiden har min träning varierat, på precis samma sätt som min meny.
Jag vet inte om det är jag eller tiden jag lever i som gör att träningen just nu har stort fokus i mitt liv. Visst har jag fått bra mycket mer tid över för mig själv nu när barnen är stora, med följden: mer tid åt navelskåderi och att sätta upp nya personliga mål. 

Jag har många träningsskor ...

Mitt huvudsakliga mål är såklart att ha en fungerande kropp som håller för mina önskade aktiviteter livet ut. Inte så märkvärdigt, men delmålen kan vara desto mer utmanande, jag gillar ju sådant. Utmaningar, alltså. Till exempel att springa milen under en timme, lära mej att stå på händer igen och att nå knäna med pannan när jag sitter mer utsträckta ben. Nja, det där sista är kanske inte så seriöst, men smidighet är också viktigt för mej.

En entusiast släpar med sina barn och struntar i föret.

Men en perfekt dag på isen ser ut så här. Jag och naturen.

Hur tränar jag då? Just nu alltså, eftersom jag varierar mej. Jo. Jag går till mitt gym och är med på ett antal pass varje vecka. Spinning, dansiga pass, YOGA och styrkepass är roligast. Fredagar simmar jag. Till vardags har jag relativt nyligen börjat promenera igen. Förr och när barnen var små gick jag överallt, men det kom av sig någonstans medan dom blev äldre och jag fastnade i bilträsket. Nu har jag hittat promenadbenen igen och går 4x20 minuter varje dag (till och från pendeln.) Det blir ganska mycket på en vecka.

Jag packar simkläderna i en sportig bag, Karlsloken packar i en portfölj. Vi är olika på den punkten, han och jag.

Om några veckor ska jag på en heldags träningskonvent. Jag har skrivit om det tidigare. Det är en hel dag med olika träningspass, som på en konferens har man dilemmat att välja rätt på schemat. Men trevligare! Man slipper uppföljningsarbetet, det blir bara lite träningsvärk.

Akrobatikträning på förra träningskonventet. Nya vänner och tillit.
Jag vet inte om folk i allmänhet inspireras eller blir provocerade av träningsberättelser, men jag blir inspirerad av andras träningsframgångar, kämparglöd och målgång. Det finns en gemenskap i träningen, som liknar den man har när man äter en måltid tillsammans. Det blir roligare och ger mer. Har man svårt att komma igång är det mitt allra bästa tips: träna tillsammans med andra!

10 kommentarer:

  1. Just nu, är jag så himlaglad för att ishockelandskapslaget i Finland har tränat så bra! Brons i OS är jättebra. Imorgon får vi se hur det avlöper för Sverige!:)
    Himmel så entusiastisk du är när det gäller att träna kroppen och knoppen! Heja, heja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alla medaljplatser är ju hur fina som helst! Vi har noll koll på OS här! Vi har fel TV-kanaler och följer bara med på radio.

      Radera
  2. Det må jag säga; vilken spänstig Pysseliten: Härligt läsa, bilden med era olika gymväskor du och karlsloken är fin! Du och naturen bilden är bara så njutig!! Jag trivs bäst att träna själv, och har inga svårigheter att varken komma igång eller fortsätta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då hör du också till oss lyckligt lottade! Jag känner allt för många som tampas med lusten. Det är min äldsta dotter som går brevid Karlsloken, men hon packar som mej - i en riktig väska!

      Radera
  3. Promenader? Det låter för stillsamt för dig, men att gå sina 12000 steg varje dag är ju viktigt. Och känner jag dig rätt blir det tuffare tag i alla möjliga olika grenar.

    En av mina nya "komma-i-form-kompisar" har gått all in för NMT: http://www.nordicmilitarytraining.se/stockholm/

    SvaraRadera
    Svar
    1. DET är ju så coolt! Om det fanns lite närmare där jag bor skulle jag nog prova det med! Det där med promenader tror jag är viktigt! Den där timmen träning räcker liksom inte för att väga upp alla stillasittande timmar på jobbet.

      Radera
  4. Att ha kul när man tränar är verkligen A och O. För mig är det därför helt klart en bra grej att träna tillsammans med någon. Boende i en ny stad, där jag själv inte jobbar (och iofs inte riktigt har några kollegor att välja mellan där jag jobbar nu heller) så har det dock inte varit så lätt att hitta någon att träna med nu när Mannen så till den grad "sprungit om mig". Svårt att hålla takten med en som springer 10 km på 44 min, och löper halvmaror bara sådär, en hel vanlig vardag efter jobbet. ;-) Får fokusera en del av mitt lilla tidsöverskott på att hitta någon att träna med helt enkelt. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, kul men jobbigt! Jag har gått på samma gym i många år och efter hand lär man känna dom som går dit och ser vilka som går på samma pass som man själv gillar. Sådana personer har jag "raggat" upp för kompisträningar, som tex. boxning, där man helst jobbar två och två.

      Radera
  5. Under flera år hade jag en träningskompis. Jag gick dit för att hon gick dit. Hon gick dit för att jag gick dit. Och så tränade vi och pratade och hade det trevligt.

    Men så kom det där pendlaråret och förstörde rutinerna. Och så det här nya då som avkräver mig ungefär allt jag har. Efter jobbet är det vila, möjligen strosande vila eller spinnande vila eller nåt annat som inte är så aktivt.
    Det ska väl bli balans på det också, men i nuläget tränar varken jag eller min kompis. Och det är tråkigt. (Jag har försökt leja ut henne till någon annan att gå och träna med, men hon är lite bestämd på den punkten.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rutiner är bra och träningskompisar är bättre! Hoppas det blir ordning på det där när du inte hattar fram och tillbaka så mycket längre.

      Radera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.