Vår värld har nämligen förändrats på ett drastiskt sätt de senaste åren. På mindre än tio år har från noll till mer än 1,1 miljarder aktiva användare 2013 förändrat sin livsstil! Det betyder att ungefär var sjunde världsmedborgare någon gång loggar in på facebook och håller sig uppdaterad om vad som händer och sker där. Med facebook har helt nya intressanta fenomen och samtalsämnen dykt upp. I början var det lite pinsamt att ha en facebooksida, men ganska snart har det nästan blivit världsfrånvänt att inte ha en. Diskussioner om facebookberoende och om föräldrar som genom att hänga över mobilen istället för att ge sina barn uppmärksamhet orsakar mikrodepressioner hos sina barn. På facebook blir vi handelsvaror; "om något verkar gratis är det du som är varan". När jag skriver träningsvärk i min status, kommer genast tre nya sponsrade inlägg om bantningspreparat och proteintillskott i mitt nyhetsflöde.
Så handen på hjärtat, hur hanterar jag min facebook - och kanske hela grejen med att ha tillgång till allt på nätet så lätt, i telefonen?
Ja, det är såklart en omställning! Självklart känner jag igen mig i diskussionerna om beroende, försummelse och utsatthet. Som tur är har jag vuxna barn som på skarpen säger ifrån "Mamma - inte nu!" när jag genast vill kolla något i telefonen, eller "Den där bilden är bluff, visste du inte det!" Vi hjälps åt här hemma och jag använder som regel aldrig arbetstid till facebook eller andra nöjen. Däremot är jag med! Jag gillar den pseudo-sociala grejen med facebook! Men helst vill jag begränsa mitt användande ännu mer. Det är här som självrannsakan kommer in. Ännu är jag lite för mycket i beroende, lite för mycket nyfiken, lite för mycket styrd av något okänt som jag inte har lärt mig att behärska. Men jag är inte ensam, vi är fler som måste fråga oss: Handen på hjärtat, vem bestämmer över min tid - jag eller facebook?
 |
| Så sällskapligt ... |
Visst är det kluvet! FB ger kontaktmöjligheter, intressanta tips om artiklar och en del kul läsning. Bloggen blir lätt en vana, som egentligen inte tar mycket tid, intalar jag mig.
SvaraRaderaIbland leker jag med tanken att avstå från all digital kommunikation utom e-post, men så undrar jag varför. Tidsåtgången reglerar sig själv, på något sätt. Dessutom protesterar barnbarnen om jag plockar fram mobil eller datorn när jag ska ägna mig åt dem.
När jag tänker på det kan jag bli nojig av nästan vad som helst som kan före mej beroende: TV-serier, alkohol, godis ... Jag avstår hellre!
RaderaIbland är fb effektiv nyhetsförmedlare; Sätergläntan har återbud på en broderikurs, för att ta ett exempel. Det är kul att få veta att kompisen långt borta fått det där jobbet mm. Och det var väldigt behändigt att skriva ett kort meddelande till släkten och tala om att jag hälsat på svärmor och hur hon mådde.
SvaraRaderaMen jag är inte speciellt intresserad av vad folk åt till frukost.
Ja med tanke på att innehållet varierar mycket kan man ju tänka sig att intresset för vad man vill läsa varierar lika mycket.
Raderaforts… Men jag blir också irriterad på folk som lägger sin telefon bredvid tallriken och pillar på den stup i ett (telefonen alltså) medan man sitter och äter eller har den framför sig som en sköld och dessutom proppar i öronen. Då har man avskärmat sig rejält från den värld som telefonen ger kontakt med.
SvaraRaderaPrecis det stör mej också!
RaderaJag är helt fångad i min mobil, tyvärr. Försöker verkligen begränsa mitt användande ,men det är svårt. Däremot har jag den inte vid matbordet, där går gränsen!
SvaraRaderaSkönt att man känner att det finns en gräns, då har man ju i alla fall lite koll.
Radera