Idag för 18 år sedan ...

... födde jag tvillingar. Något ganska märkvärdigt tyckte jag som aldrigt tänkt tanken innan att det kunde bli två barn. Vi hade ju ett innan. På ultraljudet ett knappt halvår innan sa sköterskan att, "här ser man huvudet uppifrån och här ser man huvudet framifrån" och jag tänkte: Wow! Stereo liksom, man kan se huvudet från två håll samtidigt!

Det tog ett tag innan jag fattade. Karlsloken fick förklara för mej och den stackars sköterskan blev helt förskräckt när hon insåg att vi inte visste något innan ultraljudet. 

Efter detta åkte vi till Borlänges bästa kondis och firade med varsin bit pärontårta. Det enda vi kunde tänka på var hur vi skulle få plats med alla bilbarnstolar i vår lilla 99:a.

Graviditeten var lång och tung. Jag brukar tänka på mej själv som en kliande flodhäst. På slutet var kroppen inte alls i fas med huvudet och jag köpte hem 15 liter jordgubbar, som huvudet ville göra marmelad av, men kroppen tyckte var en vansinnesidé. Svärfar fick hjälpa till den gången.

Själva förlossningen var rena barnleken jämförelsevis. (Se där, ett fall av minneslucka!) 

Det blev komplikationer efter förlossningen och jag hamnade på intensiven tillsammans med en trafikskadad familj. Karlsloken blev lämnad på rummet med två små klibbiga barn, innan han en timme senare fick veta vad som hänt och komma till mej.

På återbesöket blev jag erbjuden samtal med en terapeut av något slag, men jag bad att få skicka dit Karlsloken istället. För mej var detta ingen stor grej, jag var förvisso illa däran, men blev omhändertagen och fullpumpad med smärtlindring. Min man däremot var helt förtvivlad! Han sov under min säng, med guldklimparna i en plastbalja på hjul bredvid. En vänlig sköterska lade en filt över honom. Jag tror att han fick en förlossningsskada, som skulle behövt behandlas med terapi. Vi skojade länge om att, om det någonsin skulle bli fler barn var kravet att det skulle bli tre. Ett, två tre. Kanske för att slippa prata vidare om eventuella småsyskon.

Det är som sagt 18 år sedan idag. Nu är det historia och vi har tre fina tjejer, som snart är vuxna! Var går gränsen för vuxen, förresten?

Bara några timmar gamla.

Stolt storasyster.