lördag 9 mars 2013

Lördagstema: Smeknamn

Om man vill bli en världskänd artist kan man inte ha ett trivialt namn som: Tim Bergling, Errol Leonard Nordstedt eller Stefani Joanne Angelina Germanotta, utan man måste byta till något mer självlysande som: Avicii, Eddie Meduza och Lady GaGa.

Många svenska invandrare vill ha ett svenskklingande namn eller åtminstone något som går att uttala med våra illa gutturalt tränade tungor. En kollega till mig som invandrade med Zahre Zareh som tilltalsnamn, fick Sören stämplat i sitt nya svenska pass. Japp, det var en polis som inte tyckte att en kille kunde ha ett "tjejnamn" i Sverige. Tittar man på listor över populära namn genom tiderna kan man ju tycka att lite nya influenser är på tiden och 2011 fick vi i alla fall det lite exotiska Fatima i namnsdagskalendern.

När jag, Ulrika, åkte till Wales på språkresa, fick jag finna mig i att under tre veckor byta namn till det lite mer lättuttalade Robin. Jag trivdes riktigt bra med det. Kul som omväxling till Ulle, som jag kallades under min uppväxt.

Mitt blogg-alias har blivit lite som ett smeknamn. Min identitet. En vald sanning är att jag är pysslig och när min dotter insjuknade i ulcerös colit pysslades det en hel del här hemma under de många VAB-dagarna. Bloggen var tänkt att visa lite av våra enkla alster och vara en motvikt till alla avancerade pysselbloggar som vi kunde hitta då.

Apropå barnen, så har våra telningar fått korta nordiska namn och som en följd har smeknamnen blivit långa och snirkliga: Mosingen, Grysingen och Tosingen.


Robin alias Pysseliten aka Ulrika på språkresa 1985

6 kommentarer:

  1. Äntligen! Jag har tänkt att fråga om Pysseliten-aliaset, men här kom förklaringen. Man skulle kunna dela upp det i Pyss-eliten, men då kvarstår förstås frågan vilken elitserie det handlar om, dvs vad Pyss egentligen står för. Men pyssel och fix är ju en rimlig förklaring.

    Men jag hoppas verkligen att Zahre ser till att få tillbaka sitt fina namn. Inget fel på Sören, men heter man Zahre så gör man. Ju!

    Härlig bild!

    SvaraRadera
  2. Ja, så bra! Då vet jag också varför du heter Pysseliten. Säkert funderar många på varför min blogg heter Pettasblogg också....

    Ha en fin lördagskväll!

    SvaraRadera
  3. Ett flexibelt mamn är bra! Det blir Pusseliten på Wordfeud och Ulle-hurt-Bulle när jag skriver om träning någonstans. Zareh (jag stavade fel först!) har aldrig kallat sig för Sören vad jag vet.

    SvaraRadera
  4. Aha, Pyssel-eliten, jag är med!

    SvaraRadera
  5. Problemet med namn utomlands känner jag igen, då mitt namn i många länder är ett mansnamn, vilket har resulterat i många lyfta ögonbryn. När jag tänker efter ligger det förresten något i din teori; forta förnamn, långa smeknamn. Vilket dock motsäger det som många menar är själva orsaken till smeknamnen; att de är snabbare att säga. Fast att av samma orsak bara döpa om någon för Sören...! Nej, heller inte min smak inte.

    SvaraRadera
  6. Kul att du nämner att korta namn väldigt ofta blir långa. Här i Östergötland lägger man ofta till ett -a till de korta pojknamnen. I Stockholm blir det -e istället. T.ex. blir Bengt och Rolf, Benka och Roffa här nere.

    I Stockholm blir det Benke och Roffe eller kanske Bengan t.o.m. Bosse, Lasse, Uffe och Pelle är knappast smeknamn längre. De korta flicknamnen får ofta -an på slutet som Rutan eller Sivan.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.