... så här kan det gå till när jag får ett inspirationsryck:
Förra årets dynfynd blev inte så lyckat och passade inte till stolarna som jag räddat från grannens släp, innan de hamnade på tippen. Som vissa tar hand om övergivna djur har jag en förkärlek för övergivna möbler. Det hör nästan inte hit.
Förra helgen infann sig ett energiöverskott och jag skuttade ner i källaren och rotade reda på dom där dynorna. Dax att fixa! Fram med sax och måtta lite med ögonen. Så här ungefär blir bra
Billiga, chokrosa och nu med rätt längd.
En hög med gardiner från tidigt 90-tal och fina symaskinen rotades fram. Något måste man ju laga dynkanterna med. Jag provade med mitt favorittyg från den tiden. Jag kan sy planlöst, så det gjorde jag. Det blev inte bra.
Som en flint tant med sjalett.
Jaha, det var bara att prova ett annat koncept. Sprätten och jag är ju kompisar. Lika bra när man syr som jag. En gardin som jag inte var lika förtjust i fick stå till tjänst och låta sig massakreras. Humdidum, sy lite si, klippa lite så. Ingen syfröken skulle ge mig godkänt för det arbetet, men jag är själv ganska nöjd med resultatet.
"Hålla hårt, sikta i mitten." Det låter som en mycket användbar levnadsregel, som jag ska lägga på minnet!
SvaraRaderaVad snyggt det blev! Och klart. Mina fantasifulla syprojekt brukar avstanna i mitten någonstans.
För min egen del gäller det att lägga ribban på lagom nivå för att det ska bli klart och helt utan krav på perfektion för att det ska vara roligt.
SvaraRaderaVad bra du är!! Tycker den rosa färgen är så fin. Kram.
SvaraRadera