tisdag 23 mars 2010

Man tror inte det är sant!

Ibland händer saker i slow motion på mindre än en sekund och man hinner tänka många rationella tankar. Så var det i måndagsmorse. "Jösses vad snabbt bilen bakom närmar sig!" Jag intar säker position och trycker huvudet mot nackstödet. Sa jag till barnen att göra det? "Hjälp, vad nära det var, men han hann stanna i tid!" Jag vänder mig om och ser hur han svänger åt sidan. "Ska han byta fil nu?" PANG!! "Va? Han hade ju stannat! Kan man ha så dålig avståndsbedömning?"
På mindre än två minuter vimlade det av brandbilar med brandmän, polisbilar med poliser och slutligen även ambulansmän från en ambulans. Vi fick säga minst 15 gånger att vi mådde bra och att vi inte var skadade. Vad hade tur!


En vecka som avslutats på barnakutens hårda britsar kanske förtjänar en måndag med seriekrock? Lagen om alltings djävlighet, liksom. Lite svullen i ländryggen av hård brits eller krock, vem bryr sig, har jag i alla fall äntligen fått högar av papper sorterade. Visste ni förresten,

att alla internkuvert har inte ränder på båda sidor!! Det skulle man väl nästan kunnat gå ed på annars?

5 kommentarer:

  1. Menmenmen jag måste vara trög -- jag fattar inte hur olyckan gick till! Och gav någon krockföraren vederbörligt spö?

    Berätta mer!

    SvaraRadera
  2. Spara internkuvertet i högen med alla dina gula tre skilling banco!

    SvaraRadera
  3. vad otäckt med olyckan i backspegeln! tack o lov att det gick bra ... ibland är det nära ögat, och då fattar man hur skört allting är.

    SvaraRadera
  4. Nämen, jag berättade ju inte vad som hände! Så det kan bli. Jo, vi blev ju påkörda bakifrån av en bil, som blev påkörd bakifrån av krockföraren, som i sin tur har tagit på sig skulden utan knot och är förfärligt ångerfull och förmodligen kommer att hålla koll på 3-sekundersregeln i hela sitt liv!

    SvaraRadera
  5. Skönt att det gick bra med er.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.