På Bloggvärldsbloggen kan man läsa om andras associationer, reflektioner och utlägg på temat kroppen, här är min:
Idag har jag en stomipåse på magen. Bara för ett dygn. Jag ska ha den en arbetsdag, en natt och duscha med den. Det är order från dottern.
Jag måste förstå hur det är att ha en påse på magen, för hon vill göra en operation, som innebär att hon slipper stomin. Det låter enkelt, men det är ett tufft beslut. Hon har att välja på att ha stomi, eller behöva springa på toa 5-6 gånger om dagen. Hon har att välja på en lösning med reservoar med minskad fertilitet som följd, eller en lösning (utan reservoar) med ytterligare mer toa-spring. En operation i magen är alltid en risk och hon kommer att få fler ärr i magen, som i vissa fall kan orsaka smärta.
Med mjukisbyxorna på märker jag inte påsen alls.
Jag försöker sätta mig in i hennes situation. Hon är 14 år. Vad vet hon om fertilitet, tex.? Jag måste hjälpa henne, men idag hjälper hon mig.
Jag: -Plattan lossnar!Hon: -Men, har du inte värmt upp den? Du måste gnugga på kanten lite då och då!
Jag: -Jag har knappt märkt den på hela dagen!
Hon: -Det är för att den inte tynger ner och drar på dig ...
Jag: -Kan du inte stoppa ner påsen i byxorna, det tycker jag känns OK.
Hon: -Nej, jag får skavsår på benet av kanten.
(Ja, hon är ju bra mycket mindre i växten än mig, så påsen når henne ända ner på benet.)
Jag: -Ska du inte duscha?
Hon: -Nej!
Jag: -Varför inte?
Hon: -Det får du se när du har duschat med den!
Så bra och så smart, och få sätta sig in i hennes situation. Vi borde nog sätta oss in i andras situationer oftare, prova på hur det är att vara ngn annan med andra förutsättningar, vad det än gäller. Kan man inte fylla på påsen med vatten o dyl för att känna hur det känns när det tynger? Fast det är klart, vi har ju ingen utgång från magen som det kan tynga och dra i ... När jag gick teckenspråkslinjen fick jag ha på mig öronproppar och helt ljudtäta öronkåpor en dag på stan, ihop med dom andra, vissa utan, för att få ett hum om hur det är att inte höra. Vi gick på café t ex - svårt när jag inte hörde vad ngn sa! Bra initiativ med påsen på magen alltså. :)
SvaraRaderaTack, tack! Visst skulle man kunna fylla påsen med något. Upptäckte på träningen att jag faktiskt drog i tröjan hela tiden för att dölja påsen. Helt omotiverat! Gry, som bär sin synlig för alla är tuffare än jag!
SvaraRadera