När jag gick i skolan och hade uvecklingssamtal var det alltid samma sak varje gång. Läraren kvävde en gäspning och sa:
-Ja, Ulrika kan ju vara lite pratig på lektionerna ibland, men hon har ju fantasi!
Omdömena rapades upp av läraren och därom fanns sedan inget mer att tillägga. Bara att gilla läget.
Nu har vi varit på ganska många utvecklingssamtal med våra barn och i början tyckte jag nog att det var ganska likt dem jag hade i min bandom och i början var det plågsamt att höra att våra barn fått mina och Karlslokens pratiga gener med sig, men dom senaste åren har något hänt! Skolan har börjat använda utvecklingssamtalen som ett verktyg för barnen, det är dom som ska använda det för att faktiskt utvecklas och ta ansvar för sin egen inlärning!
Mina barn hade inför dagens samtal gjort en utvärdering av sina egna styrkor och svagheter. På ett föredömligt sätt har dom skrivit ner ämne för ämne vad dom är bra på och vad dom kan förbättra! Ikväll, när vi satt där, slog det mig att samtalet inte var helt olikt mitt eget mål- och lönesamtal som jag hade med min chef för någon månad sedan. Utan träning är det inte lätt att lyfta fram sina styrkor och svagheter på ett så belysande sätt.
Jag är en stolt mamma och jag tror att kursen utvecklingssamtal är en av dom viktigaste man har i skolan!
Missa inte Karlslokens fiiina bilder!
Skönt att utvsamtalen utvecklats. Själv föraktar jag dessa samtal, och låter Joachim få ta dessa. Jag får rysningar bara av att tänka på dom.
SvaraRaderaHa en skön helg!!