Tonår!

Min trettonåring undrar hur jag står ut med mitt tråkiga liv. Hon undrar hur alla här kan stå ut med att bo i Sverige, världens tråkigaste land. Hon tittar på människorna utanför bilfönstret och tycker att alla ser tråkiga och gråa ut.

I minnet kastas jag tillbaka till mina egna tonår, när jag drömde om ett roligt, spännande och allt annat än det Svenssonliv, som mina föräldrar levde. I mina lådor, som mamma så snällt dumpat i min källare, hittade jag mängder med urklipp om hur man blir reseledare, hur det är att arbeta som reseledare och vilka som anställer reseledare. Jag hade till och med glömt att jag en gång ville bli reseledare! Ändå tågluffade jag två gånger för att stilla reslusten.

Jag läste i ett tidningsrepotage att när hjärnan utvecklas hos tonåringen sackar den logiska utvecklingen lite för att ge plats för känslorna. Det är för att ungarna måste ta dom stora riskerna i den åldern när dom ska lämna boet, hitta partner och starta sin egen verksamhet. Inte förrän i 25-års åldern är hjärnan färdig och redo för att göra riskbedömningar, framtidsplaner och logiska val. Intressant!

Veronica Maggio sjunger "...jag ville inte va den som blev kvar...", så typiskt 17-åringar!