Tåg-Pendel-Buss till jobbet:
Morgonrutinen är noga schemalagd. Klockan larmar 05:25, kliver upp, duschar, klär på mig framlagda kläder, klar 05:40. Puh, jag är i tid! Går upp till köket och lagar havregrynsgröt och brer en macka till frukosten på jobbet. Klar 06:00. Borstar tänderna och klär på mig yterkläderna. Går hemifrån 06:10.
Cylkar till stationen. Fort! Tåget går 06.20, typ. Senare tåg betyder ståplats!Första bytet efter 35 minuter, raska steg mot pendeltågsperrongen, småspringer ibland, avgång 06:49, nästa går 06:59 men då missar man bästa anslutningsbussen vid nästa byte ... bättre att skynda.
Bussen gick punktligt och pendeln blev lite sen. Måste vänta 10 minuter till nästa buss. Snorkallt och en rökare bolmar i kuren. Jag mår illa!
Bil till jobbet:
Samåkning med Karlsloken varje morgon innebär mellan 0,5 till 1 timme mindre restid varje dag. Vi får tid tillsammans för prat och babbel. Inga tider och ingen stress. Vi kan lugnt luta oss tillbaka i bilköerna, för trots flera kilometer lång kö sparar vi ändå tid! Det blir billigare också, speciellt nu när priset på pendlarkorten höjts och bensinpriserna sjunkit!
Nu har politikerna kommit på hur vi ska motiveras åka kollektivt. Jag hörde det på (bil)radion i morse! Genom bättre marknadsföring! Bah!
På vänt till advent
11 timmar sedan
Jag känner igen det där. Så länge som kollektivtrafiken är dyrare, långsammare och otrevligare kommer många att ta bilen.
SvaraRaderaMja, bilåkandet låter ju väldigt mycket trevligare och behagligare! Man får välja sina strider ... :)
SvaraRaderaI mitt hjärta är jag en kollektivåkare! Utrymmet för att leva ut min kollektivpendlarlust inskränks av politiker, SJ, SL, vägverket, andra pendlare och övriga involverade i Mälardalens trafiksituation!
SvaraRadera