söndag 7 december 2008

Katten

Woops, råkade visst få in bilden upp-och-ner! Vänd datorn! Mjau!

Vi har en katt. För ögonblicket ligger hon i hård brottningsmatch med mattfransarna på mattkanten. Ibland tar hon sig an soffan för en match, hon fäktar med tassar och klor mot neder- och underkanten, tills hon får fart utmed soffan på golvet. Vissa dagar vet leklusten inga gränser och hon tjatar och tjatar tills vi ställer upp på lek med en tygråtta, pingisboll eller i princip vad som helst som hon kan jaga, efter att vi satt tingesten i rörelse. Just när man börjar tycka att leken faktiskt är lite rolig, kan hon vända leken till en uppvisning i vem som bestämmer. Hon släpper allt och spelar totalt ovetande om att det var hon som ville leka, och för att riktigt poängtera faktum sätter hon sig och slickar sig i stjärten.

En katt kan man inte dressera, men man kan ge den regler. Vår katt till exempel äter inte mat i vårt kök, utan har skålarna i hallen. Det har fått som följd att hon inte kopplar vår mat till sin mat och aldrig tigger i köket! Jag är uppväxt med ett matvrak till katt, så jag vet hur det kan vara! Anledningen till att skålen står i hallen och inte i tvättstugan, är att katten vill ha sällskap när hon äter, vilket kunde orsaka problem för grannarna som matade henne när vi var borta.

Nyligen har ett problem uppstått med att ha skålen nära ytterdörren. Allt oftare väcker hon oss på natten för att .... få sällskap när hon äter! Inte gå ut, som man utgår ifrån när man släpar sig upp! Vår nya strategi är att försiktigt, försiktigt med foten fösa henne mot dörren när hon försöker stoppa nosen i matskålen. Och kicka ut henne!

Varför ska man ha katt då? Jomen sällskapet naturligtvis! Barnen känner sig inte ensamma hemma när kissen ligger och kör spinn-maskinen hos dom när dom är sjuka eller bara lämnade hemma själva. Hon är en ovärderlig magvärmare när man tittar på TV. En underhållande och intelligent personlighet i familjen, som kommer och säger till om något inte är som det brukar! (Tex. om man glömt att släcka en lampa, eller flyttat möblerna.) Hon tar inte plats utan sköter sig själv och hon har blivit en av oss!

2 kommentarer:

  1. Blir alldeles kattsjuk efter att ha läst ditt inlägg. Älskar ju katter - deras lukt, päls, spinn, bus, stryk mot benen, bit i vristen, riv på armen. Och katters mjuka lurviga magar, mjuka trampdynor, vickande öron, vassa klor.

    Trisse! Kommer precis ihåg sättet din pappa alltid sa TRRRISSE på! Och våra Gustavar. Å, jag saknar röda Gustav.

    Tack för kattnostalgin.

    <3

    SvaraRadera
  2. grattis på Anna dagen / Martin

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.