Far ända till Göteborg

När jag och karlsloken var alldeles purunga och nykära för ganska länge sedan, packade vi campingutrustningen i kofferten på hans gamla Saab 99 och gav oss iväg på en love tour, jag menar semester. Vi hade precis lagom mycket pengar för resan, men inte tillstymmelse till reserv för extra och oförutsedda utgifter.

Nu är mitt minne lite grumligt (jag önskar att jag hade en en eller två generationer fräschare hjärna) och vi gjorde flera resor med Saaben, så jag minns inte den exakta rutten vid just detta tillfälle. Hur som helst så hade vi övernattat i Borås och tvekade innan vi på morgonen fortsatte på motorvägen mot Göteborg, ty det skrammalde oroväckande i bilen. Men bilen rullade på och vi hade verkligen ingen lust att vända hemåt. Göteborg brukar alltid ha massor av kul att erbjuda så morgonen därpå när vi gled in mot centrum från campingen blev vi helt överraskade, för att inte säga tagna på sängen, när bilen tvärnitar mitt framför huvudentrén till Liseberg! Hjulen låste sig så ordentligt att bilen fick släpas upp på bogserbilens flak.

Efter en kaotisk dag i väntan på bogserbil och bilens dom, vilken visade sig vara obrukbar utan mindre än ett växellådsbyte, insåg vi att våra pengar inte skulle räcka till tågresan hem. Vad gör man? Jag ringde förstås hem till min pappa.

På mindre än en minut tog pappa beslutet att sätta sig i bilen och köra 30 mil västerut för att hämta oss, att han dagen därpå skulle 40-50 mil rakt norrut i ett helt annat och välplanerat ärende störde inte hans beslut att komma och hämta oss. När han dök upp vid Göteborgs centralstation sent på eftermiddagen hade han, före sin hastiga avresa, brett mackor och fyllt termosen med varm choklad till sina hungriga ungar! Alla pappor borde vara som min pappa, för han är bäst!

Grattis på farsdag!
(Jag vet att vi pratade en timme i telefon tidigare, men då visste jag inte att det var farsdag idag...)