torsdag 9 oktober 2008

Tågluffa = Turluffa

När jag var i mina barns ålder började jag drömma om att få tågluffa. Jag fick inte för mamma, för jag var för ung! Det förstod jag inte då, men nu vet jag ju ungefär hur mogen jag var. Nåja, jag började i alla fall spara pengar för att kunna göra det, så fort jag bara blev myndig och kunde bestämma själv!

Så kom sommaren 1988, då en kompis och jag köpte interrail kort och satte oss på tåget mot Hamburg, med tågluffarbibeln "Med tåg i Europa" i ryggsäcken som enda guide och karta. Det enda vi planerat var att åka österut, helt enkelt för att allt var billigare åt det hållet. Vi hade sällskap av två killar som skulle till Paris på "Human Rights Now! tour", med Bruce Springsteen, Tracy Chapman, Sting, Peter Gabriel och Youssou N'Dour, som inledning på sin tågluff. Gissa om vi var avundsjuka?

I Hamburg skiljdes vi åt, dom tog sitt tåg mot Paris och vi tog nattåget mot Wien. Vi skulle i alla fall få se äkta Lipizzanerhästar!

Väl i Wien tog vi in på ett schysst Youthhostel nära Westbahnhof och åt spartansk frukost tillsammans med kvarterets horor och knarkare. Sedan var det till fots mot centrum och sevärdheterna. Vi såg allt! Den vackra Stephansdom och -platz, Schönbrunn och Zwölf-Apostelkeller, som var en restaurang under jorden med halmtäckta väggar och tak.

Men oj! Vi hittade inte in till hästarna vid Spanska ridskolan! Efter långt och idogt letande efter en ENTRÈ gav vi upp. Inga Lipzzanerhästar för oss heller alltså! Nåväl, ingen av oss var ju hästtjejer på den tiden heller , så vi kom över det ganska snabbt.

Efter två dagars turistande i Wien var vi redo för Budapest, bara två timmars tågresa bort. På tågstationen hittade vi snabbt en skylt som redovisade att tåget på perrongen skulle till Budapest. Vi hoppade på.

Det var underligt tyst och behagligt på tåget. Alla passagerare satt på sina platser, inget stökande med packningar och letande efter sittplatser. Vi bogserade oss fram en bit i tåget och hittade till sist två lediga stolar i en kupé. Då började tåget stilla rulla ut från perrongen.

Döm om vår förvåning när en högtalar röst hälsade alla hjärtligt välkomna ombord på tåget och vänligt upplyste om exakt antal vagnar och passagerare!! Information om restid och ... ja, vi hängde inte riktigt med i all informationsflöde. Min kompis viskade frågande till mig om jag inte tyckte att det var konstigt att det bara var ungdomar på tåget. Utan packning. Hmmm.

Så vi började fråga runt bland ungdomarna i kupén och då visar det sig att vi klivit på ett för "Human Rights Now! tour" specialchartrat tåg! What? Plus att killen vi pratade med hade en svensk flickvän och alltså litade på alla svenskar och vänligen lånade oss de 200 kronor i österrikiska schilling, som en biljett skulle kosta att köpa på tåget! (Våra var ju slut, eftersom vi inte planerade att ta samma väg hem.)



Så kom det sig att jag fick se "The Boss" och alla mina idoler (Ärligt talat är jag ingen Springsteen-fantast, men övriga var inget annat är fantastiska!) på en livegala i Budapest! Vår tågluff blev i övrigt mycket händelseik och det är inte omöjligt att jag bjussar på någon mer tripp till nostalgins land.

4 kommentarer:

  1. Imponerande punktlighet...kontakta f-kassan, du är förmodligen fortfarande sjuk./M

    SvaraRadera
  2. Vilken kul anekdot - tänk vart tillfälligheterna kan föra oss! Och så blev jag lite nostalgisk och kom att tänka mina egna tågluffar... Nu ska jag lyssna på videon. :)

    SvaraRadera
  3. Ibland kan fel vara rätt. (Och vice versa också dessvärre...)

    SvaraRadera
  4. Trevlig helg! :) :D ;)

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.