söndag 21 september 2008

Omvärldsbevakning

Söndagmorgon i sängen! Frukost (te och macka med keso och marmelad på), en morgontidning och till sist laptopen ovanpå alltihop. Så startar en bra och lat dag.

Varje dag möter jag hundratals människor på väg till och från jobbet. Det är kul att titta på andra. En obeskrivligt söt tjej hade färgat håret chockrosa. En vid första anblicken sunkig kille med döskalleringar på fingrarna hade flashiga märkeskläder och en laptopväska och en konstant ringande mobiltelefon. En ruskigt gammal tant ville inte sitta, hon skulle "av vid nästa". En trött kille satt vid slutstationen kvar i en vagn och sov djupt med öppen mun, jag övervägde att knacka på rutan för att väcka honom. Ibland pratar man med varandra. Jag fick hjälpa en tjej med åsikter om glasögonbågar, hon hade en låda full med lånebågar, alla var jättedyra. Varför, det är väl bara plast? En äldre man pluggade arabiska "för att det är kul". Ibland överhör man samtal. Ett ungt par diskuterade föräldraledighet, de var överens om att ledigheten skulle delas lika, men hon var övertygad om att mamman förlorade mest på att vara hemma rent lönemässigt och att föräldradagarna skulle räcka i minst två år. En annan tjej var på väg till tatueraren tilsammans med en kompis, hon fnittrade nervöst att hon inte bestämt sig för var hon skulle sätta den.

Det blir många intryck och många gånger hänger människorna kvar och snurrar i huv'et. Undrar hur det gick? Vaknade trötta killen innan tåget vände, tog hon de gröna bågarna?

Blir man van vid alla möten? Kommer jag att sluta titta och intressera mig? Få en tom och ointresserad blick? Inte upptäcka tanten med rullatorn vid trottoarkanten, eller väskan som står kvar när någon kliver av? Jag hoppas inte det. Men igår när jag var på stan med Moa, kände jag att min lilla bubbla var alldeles tillräckligt mycket vad jag klarade av och blev stående vid "fel" kassa i säkert 30 minuter, när kassörskan expiderade en alldeles säreget krånglig kund, innan jag bytte kö!

2 kommentarer:

  1. Visst är det kul att bara titta på folk!! Tyvärr tror jag man till slut ramlar in i "pendlartillståndet" dvs just det där tomma gloende som jag tror bara existerar hos dagspendlare...Som helgpendlare är böckerna min räddning mot tristessen och raktframgloendet :o)
    Kram!!

    SvaraRadera
  2. Visst är det underbart att titta på folk, överhöra konversationer, få intryck av hundratals olika slags människor. Befinner mig just nu på Busfabriken - Tilde och en kompis är här och springer omkring. Själv får jag sitta på baken i tre timmar och - iaktta människor! Rätt ljuvligt. Och dom iakttar säkert mig. Hoppas att ni har en skön helg. Kram.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.