-Mamma, det är någon!
Denna någon var en flicka som, när hon var sådär 16 år, kom till oss som barnvakt och stannade kvar som en sjätte familjemedlem i tre år. När vi sedan flyttade 30 mil bort för att jag skulle börja plugga för 10 år sedan, försökte vi efter bästa förmåga hålla kontakten. Tre små barn, heltidsstudier och en pendlande karlslok resulterade i många tappade kontakter.
Det var fantastiskt att få se henne igen, med en liten telning i babyskydd! Nummer ett var minsann hemma med farmor. Åhh, det blev kramar och minnen och pladder! Förutom detta kära återseende hade hon med sig Min Bok!
Den är en mycket speciell bok som jag fick i julklapp när jag var 15 år. Alldeles blank från början är den nu fylld av minnen från gamla vänner!
I början har jag skrivit vad jag har tänkt ut för boken. "I den ska jag kunna läsa när jag blir gammal och minnas alla gamla vänner..." Sedan följer sida upp och sida ner med klasskompisar från grundskolan, gymnasiet och många andra vänner som jag stött på genom livet. Inte alla, men många.
Tjejen som pysslat ihop den här trevliga sidan (plus ett uppslag till!) var Au-pair samtidigt som jag.
Jag är inte de nostalgiska typen, jag har till och med kastat alla gamla fotokatalger från min skoltid, men den här boken är en skatt! Tänk att jag har så många vänner!
Men vad kul att fd barnflickan ringde på dörren! Vilken grej. Å, jag har också en Min Bok ju. Den är faktiskt inte nerpackad, utan finns tillgänglig. En klar skatt.
SvaraRaderaIkväll har mamma varit här + sover över. Och jag _tror_ att det kan ha varit dina föräldrar som körde förbi och tutade på Brokindsleden när jag, T och Marko var ute i fårhagen tidigare idag!
God natt önskar jag!
Haha, nu såg jag vad du skrivit: "knöla och kleta inte med boken!" Nä, det vill man ju inte att folk gör!! :D
SvaraRaderaHaha, nu såg jag vad du skrivit: "knöla och kleta inte med boken!" Nä, det vill man ju inte att folk gör!! :D
SvaraRadera...jag var ju 15 och hade väl inte särsklilt stort förtroende för mina vänner. Men tänk, boken är intakt efter alla år i olika människors gömmor (det var inte första gången den var borta, men absolut längsta tiden), men en smula kantstött och dammig. :)
SvaraRaderaVi växer genom möten; både med nya människor och med dem som vi känt sedan länge.
SvaraRaderaVilken härlig historia.
SvaraRaderaMänniskor man passerar genom livet kanske inte ögonblickligen känns som något förändrande, men senare i livet kan man inse att förändringens vind blåste som allra hårdast då man minst anade det.