måndag 29 december 2014

I handen


min hand finns en anomalitet. Ja, alla har ju någonting som inte är helt normalt och min anomalitet  sitter i högerhandens ringfinger. Den upptäcktes när jag var 2 år. När jag var sju opererades jag första gången. 


Sedan opererades jag ett antal gånger till ... Varje gång togs nystan med förvuxna blodkärl ut ur mitt lilla finger. Innan operationen var fingret tjockt, blått och ömt. Efter operationen var det stelt och krokigt.



En arbetsterapeut byggde en liten ställning, som jag skulle sätta fingret i och tvinga det rakt. I början var ställningen krokig - på slutet var fingret nästan helt rakt.

Min dotter Gry kunde precis trä min fingerställning på sitt lillfinger. 
Jag har många minnen från sjukhuset, eftersom jag opererdes vartannat år under hela grundskoleperioden. 


Första gången låg jag på sjukhuset i en vecka. På en barnavdelning med låsta dörrar och besökstider för föräldarna. Varje dag kom någon från lekterapin och sysselsatte dom som orkade. När man kunde stiga upp fick man gå själv till lekterapin, men då var det heller inte långt kvar till hemfärd. Jag älskae lekterapin. Himlen för en pysselnödig unge som jag!


Efter många operationer hade kirurgen, som hette Soran Rajan, svårt att dra ihop huden. Det var helt enkelt slut på sömsmån. Han började planera för en ny metod. Han ville "låna" hud från långfingret och vika den över mitt ringfinger, så att fingrarna satt ihop under läkprocessen. När sedan huden läkt fast i ringfingret skulle fingrarna säras igen. Det blev inte så, utan man gjorde på ett lite mer traditionellt sätt och tog hud från en annan kroppsdel. I mitt fall blev det armvecket. Där jag haft böjveckseksem under barndomen. Ärret i armvecket hade svårt att läka och på fingret har jag små hårstrån som fastnar när jag leker med kulspetspennor! 

En annan liten bisarr egenhet med fingret är att det alltid är lite kallare än mina andra fingrar. Men man är ju inet pysslig för inte ...
Även här får Gry's lilla hand vara modell.



8 kommentarer:

  1. Milda limpa! Du har verkligen något i handen att skriva om. Och fastän du inte har haft det så lätt så får du det att låta som rena barnleken och dessutom på ett intressant sätt. Tack för ditt inlägg I handen!

    SvaraRadera
  2. Men hugaligen, och höger till råga på allt. Är det bra nu då? Slipper du flera operationer, hoppas jag.

    SvaraRadera
  3. Vad kult att du är tillbaka i lördagstemagruppen! Och med en klockren tematräff. Beundransvärt gott mod och humör verkar du ha haft redan då, under såpass jobbiga förhållanden. Det blev ju en stycke medicinhistoria också. Att ligga kvar på sjukhus en vecka...

    SvaraRadera
  4. Nämen, kult står det ju, där jag skrev kul, hur gick det till?
    Och så skulle jag ju säga att det var en vacker handmodell du hittat. Modellhand? Och vilken fiffig enfingervante!

    SvaraRadera
  5. Jag tror att barn förhåller sig till sin kropp på ett annat sätt än vuxna. Jag anpassade mej och led aldrig. Idag är fingret bara lite oformligt och kylslaget, funkar till det jag behöver det.
    Ja, en vecka är helt obegripligt! Min sista operation gjorde jag över dagen, blodlöst och med lokalbedövning!
    Gry som gjort stora ingrepp i magen har åkt hem inom en vecka. (Vård däremot har hon fått på sjukhus under många veckor i sträck.) ja, visst har hon fina händer!!

    SvaraRadera
  6. Oj... spännande inlägg om ditt finger... klockrent till temat så att säga!
    Tack för din kommentar hos mig... kul med nya bloggvänner :)

    SvaraRadera
  7. I synnerhet ett prima inlägg - bra kämpat! Roligt läsa hos dig igen :)

    SvaraRadera
  8. Detta blogginlägg har allt! Bildbevis, fingermodell, blod och medicinhistoria!

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.