Egentligen borde jag skriva lite

Det är ju nu allt händer. Dagarna flyger bort och jag får kämpa för att hänga med. Carpe Diem!

Jag vandrar bakåt i minnet, så får vi se hur långt jag kommer:

Idag, söndag:

Vaknade 06:15 av larmet, som jag bara sätter i nödfall när jag har en viktig tid att passa. Jag hade simlektion i Fyrishov för att äntligen komma igång och lära mej crawla. En och enhalv timme blev jag instruerad och nu kan jag ta några vackliga crawltag, andas med någon slags teknik och göra fina vriströrelser. 

Väl hemma fortsatte jag med brödbak, som jag startat kvällen före. Spelade spel med familjen mellan knådningarna och farsdagsfikade på morotskakan som tjejerna bakat till sin far.

Simhallen i Uppsala.

Igår, lördag: Jag sov länge, rekordlänge. Klockan nio plingade telefonen till när mamma lade ett ord i Wordfeud. Ganska sent på dagen kom jag i kläderna och åkte till Fyrishov för att se om jag kunde få en restplats på crawlkursen som hunnit börja utan mej under veckan. Jag fick mer än så! En privatlektion redan dagen efter för att komma ikapp gruppen! Hurra!

På kvällen lagade Karlsloken till en italiensk middag bestående av Tasella (en färskost som man äter varm), polenta och en sallad med ruccola. Till detta en fantastisk Prosecco! Vi åt sent, som italienare plägar göra och tittade samtidigt på TV. Familjevadet /-leken om vem som sjunger vad gick inte så bra. Det var Kajsa Grytts kväll och ingen av Kajsa & Malena-låtarna kom med. Otur för mej!

Fredag:

Jag hade satt klockan för att vakna! Det var kick-off för Sandvik-klassikern på huvudkontoret i World Trade Center vid Central stationen i Stockholm. Jag kom nästan i tid. Jag fick träffa resten av mentorsteamet, som redan kvällen före hade anlänt från Sandviken och ätit middag tillsammans. Bara Mattias saknades, som fått sin dotter tre veckor för tidigt bara dagen innan. Hur som helst blev det spikat vilka grenar vi skulle ställa upp i och för min del blev det Vansbrosimmet. (Hurra!) Vi fick också träffa våra studentlag som vi ska coacha under året. Vi blev fotograferade, filmade och intervjuade. Med puder i ansiktet för att inte glänsa så mycket. När det var min tur att bli intervjuad var det redan sen eftermiddag. Jag var svimfärdig av trötthet och slog på autopiloten. Jag hörde på när munnen gick utan kontakt med hjärnan och jag har egentligen ingen aning om vad jag svarade, eller
vad han frågade heller ...

Torsdag: 

Vaknade av larmet på telefonen! Det var sista dagen på jobb i Rovereto i Italien och jag skulle checka ut. Vi hade inte alls hunnit med allt som planerat och resultatet var långt ifrån tillfredsställande. Jag var inte särskilt nöjd, även om vi kämpat och gjort vårt allra bästa! När taxichauffören kom för att hämta mej vid fem kom fyra av mina kollegor för att ta avsked. Dom hade en påse med italienska delikatesser som dom gemensamt hade skramlat till. Jag blev så oerhört glad och rörd över deras tilltag! Hela resan hem smålog jag lite fånigt av lycka över deras tilltag. Klockan ett på natten kröp jag till kojs. Jäsp!

Italienska delikatesser.

Onsdag:

Vaknade av mej själv! Jobba, jobba. För att slippa tråka alla med underliga detaljer om mitt jobb, kan ni tänka er att jag har gjort program till en tvättmaskin; ställt in tvättid, hur snabbt trumman ska rotera och åt vilket håll, mängden tvättmedel, mängden vatten, temperaturer osv. Det var förstås ingen tvättmaskin, men ni fattar principen. Tvätten måste bli ren med rätt program.

På kvällen var jag ute och åt med kollegorne. Italiensk mat är god och rejäl. Jag åt spenat gnocchi med ostsås, på italienska kallas rätten för "Strypt präst". Efter den stadiga rätten beställde jag Tiramisu till dessert, men jag orkade bara hälften.

Strypt präst

Tisdag: 

Inget larm behövdes. Jobbelijobba. På kvällen gjorde jag en shoppingrunda på stan. Restaurangerna öppnar inte förrän tidigast 19:30 på kvällen. Jag gick ensam och åt middag på grannhotellet. Fisk. 

Måndag: 

Stängde av larmet innan det gick igång. Ensam i hotellfrukostrummet. I den angränsande matsalen satt en busslast med tyska pensionärsturister och åt frukost. Lugnt och skönt för mej. Inledningsvis var det svårt att komma igång med jobbet. Det är alltid så när man kommer till ett nytt ställe, man måste hitta rätt vägar.

Söndag:

Vaknade ganska sent. Packade mina två resverkor. Den ena med grejer som skulle med tillbaka hem och den andra med kläder till min Italienresa. Efter frukost blev det bilfärd raka spåret till Arlanda. Flyget skulle gå klockan tre på eftermiddagen. På Arlanda köpte jag en latte och en liten dubbelvikt varm macka för 159:- Den var god, Amen.

Lördag:

Gry och jag tog bilen in till Linköping för en shoppingtur. I en shoppingtur är fika mer obligatoriskt än själva shoppingen - och vi gick till Café Berget, där jag inte varit på säkert över tio år. Dom hade scones bakade utan vetemjöl. Vilken lyx! Brödet fick inte kallas glutenfritt, eftersom det bakats i deras kök, men det funkade fint för Gry, så bakas hennes bröd även hemma.

På kvällen åkte jag med Karlsloken och hans föräldrar till Boxholm. Där på Folkets Hus visades Carmen på storbildsskärm, direkt från Metropolitan i New York. Med pausmingel och bubbel i glasen blev det en riktig kalaskväll! 

Fredag:

Vi hade åkt till mina svärföräldrar i Västra Harg redan på torsdagkvällen, så jag åkte in till Mjölby för att jobba lite på distans.  Tjejerna hade ju novemberlov! Det var en del att förbereda inför italienresan, men under dagen dök en del andra saker upp. Först satt jag på ett café, men när ytterligare en distansarbetare placerade sig vid bordet intill mej och nyst och snörvlat tills min gräns för vad jag vågade utsätta mig för i form av baciller var nådd, gick jag till biblioteket och sjönk ner i en bekväm soffa på barnavdelningen. 

Där fick jag sitta ifred resten av dagen.

På eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Habblarp och hälsade på hönsen. 

Höna Pöna i Habblarp

Torsdag: Dagen började med avdelningsmöte. Efter jobbet blev jag hämtad och familjen åkte söderut.

Onsdag:

Ja, vad gjorde jag i onsdags förra veckan? Jo! På kvällen gick jag på spinningen - och jag minns att jag var hungrig som en varg! Jag kom nog hem sent och hann inte äta. Efter träningen packade jag två resväskor. Den packningen gick snabbt!

Tisdag:

Nope. Jag minns inte ens om jag gick på yogan på kvällen. Den som jag gillar så mycket. 

På lördagen innan var jag i alla fall i stallet tillsammans med min äldsta dotter. Hon höll ridlektion för mej. Det var ju bara underbart på alla sätt; sitta på hästryggen igen, vara med dottern på hennes hemmaplan, bli urtrött i kroppen, få frisk luft och några timmars avkoppling! Jag hittar inte den fina bilden som dottern tog vid tillfället.

Men se här! Jag hittade en bild från en dag när jag nog kände att jag jagade mig själv ...

Stopp! Stanna! Jag hänger inte med!

Nu blev det ett riktigt almanacksinlägg! Och jag tror att dom flesta har dagar liknande mina - flygande dagar. Min bilderdagbok (Day One), med bara en bild och en liten rad för varje dag, hjälper mej att minnas dagarna. När jag bläddrar i dagboken upptäcker jag hur innehållsrika mina dagar är!