lördag 22 mars 2014

Lördagstema: Kruka

Kruka måste ju vara det äldsta föremålet som människor tillverkat! Så användbart. Visste ni att kruka också kan betyda huka sig? Det tycker jag är lite lustigt, eftersom Karin idag skriver om att bära vatten i kruka på huvudet, en konst som man får lära sig där vattnet inte bara kommer ur en kran i köket. En annan konst som människor i vissa länder lär sig är att sitta på huk! "Third world squat" kallas den ibland i träningssammanhang.
Kan du sitta på huk? Jag menar inte bara huka dig och vingla en stund på tårna, utan på riktigt - sitta på huk. Testa. Bredda lite på fötterna, så tårna pekar lite snett utåt och så ner med rumpan mot marken, utan att hälarna lyfter. Bekvämt? 
Det sägs att huksittande är bra för leder och knän. Det tror jag på. Alla kunde sitta på huk när dom var barn, det känns naturligt. Det är nog bara bra att huka lite emellanåt och då kan man tänka på att en stor del av världens befolkning faktiskt utför många av sina sysslor i den ställningen. En ursprunglig ställning med ett gammalt namn. Man ser kanske ut som en kruka när man hukar. 

Bild från www.squatmore.org

12 kommentarer:

  1. Jag jobbar på det där, på krukhukandet, men inte går det bra inte. Måste välja andra ställningar i yogan när det handlar om att rumpan ska ner till hälarna. Degenererade hälsenor säger man i Indien om oss och det ligger nog något i det. Stolar är ett mycket sentida fenomen. Tur att man har barnbarn som tvingar fram lite mer sitta-på-huk-verksamhet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ett höj och sänkbart bord på jobbet, som jag kör upp och ner. Jag skulle kanske arrangera en liten plats på golvet också, bara för att se hur det funkar.

      Radera
  2. Det var ju så vi satt i begynnelsen, men nu är det svårt. Den ställningen förekommer då och då i yoga och och folk välter bakåt och har problem. Om man lägger något under hälarna så brukar det bå lite bättre, för en del i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt! Det är ju inte en konst man lär sig i de länderna, det är en konst som vi inte behåller! Alla kunde vi i begynnelsen.

      Radera
  3. Jag säger detsamma som Karin. Tur att man har barnbarn som hjälper en att krukhuka, annars skulle man troligen bli stående resten av livet. Det är jättebra ditt inlägg. Det ger åtminstone mig en liten kick att huka litet varje dag härefter. Trägen kanske vinner och mitt i allt så kan jag huka igen som man gjorde lätt som en plätt när man var yngre. (för två-tre år sedan;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och tänk om alla kunde kasta bort sina skohorn och faktiskt krypa ner på golvet när skorna ska på. Vardagsövningar ska man vara rädd om.

      Radera
  4. Ja! Lätt! Kan det vara ett asiatiskt arv? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske spelar generna in också. Idah har jag faktiskt suttit på huk lite extra, passade på när vårt besök ville lägga pussel.

      Radera
  5. Ett litet med stort innehåll, sitta på huk -kruk! ..kommer att träna på hukeriet då min brutna handled är läkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns nog bättre om man kan ta emot sig när det blir lite vingligt!

      Radera
  6. Kul tolkning av temat. Själv är jag inte direkt mästare på hukning och har aldrig varit, heller inte som barn. Fast det har nog mest (i alla fall tidigare) berott på att jag har snedvridna leder (höft, knä och fot) sedan födseln. Fast å andra sidan gör det att jag kan sitta och stå på andra sätt som nästan inga andra kan.. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alla har vi såklart olika förutsättningar. Min dotter är naturligt vig i alla leder vilket säkert är bra, men när hon ska leda hästar kräver dom där rörliga lederna mycket muskler för att det inte ska göra ont.

      Radera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.