lördag 2 mars 2013

Lördagstema: Upphittat

Mitt första temainlägg. Läs mer om vad det är under fliken här ovanför.

Borttappat och upphittat i mitt liv:
  • Bilnycklarna - återfunna en vecka senare i bokhyllan. Vi ägde bara en på den tiden.
  • Mobiltelefonen - nästan dagligen.
  • Jackan - den bara gleeed av väskan på väg hem från jobbet.
  • Ett barn på stranden - hon hade klättrat upp i en stolpe, att hon var spritt naken hör ju inte hit, men just när jag hittade henne var det min första tanke.
  • Passet i Dubrovnic 1988 - det näst viktigaste en tågluffare äger. Fem på morgonen fick jag tillbaka mitt pass av en vänlig nattvakt på banken. Tänk att han kände igen mig med den paniken i blicken och galet stressad över att kunna missa bussen!
  • Adventsljusstaken från Orrefors - jag blev så glad när jag hittade den efter sex år och fyra flyttar!
  • Örhängesplopp - ja, den hittade jag i trosorna på kvällen.
  • Bilen - i princip alltid på IKEA och en gång på Fyrishov, men då hittade jag en annan bil att hoppa in i. Det var inte så att min dotter strax bakom mig jublade precis och hur chauffören i den "hittade" bilen reagerade vet jag inte riktigt.
  • Vägen - rätt väg blir sällan upphittad så det gills inte.
Om jag tillåter mig att få bli lite filosofisk, skulle jag kunna lägga till en trave punkter om lust. Lusten att baka, lusten att träna, lusten att läsa, lusten att leka, upptäcka, måla, sy, skapa .... Den försvinner ibland, men kommer  rätt vad det är tillbaka och då mår jag så bra!


Borttappat och upphittat i tvättmaskinen.

18 kommentarer:

  1. Hahahaha!
    Välkommen till S & T!
    Kul inlägg. Jo ibland försvinner lusten och känslan när den hittar tillbaka är obeskrivlig:).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, men vad kan S&T betyda ...? Skriva & Tema? Städat & Tradigt? Skeletter & Tråkånsar? Stava & Träna? Sjunga & Tralla? Särskriva & Tala? ... Äh! Hjälp mej!

      Radera
  2. Show and tell! Vi är visst några som glömt att det var det ursprungliga namnet på det som nu kallas Lördagstema, rätt och slätt.

    Din upphittat-lista ser välbekant ut, utom det där med örhänget. Låter som en intressant kväll...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just ja, nu vet jag att jag läste det någonstans. Show and tell är ju ett jättebra namn, det ska in i programförklaringen under min nya flik! Tack!

      Radera
  3. Åh ett sånt trösterikt inlägg. Jag ska spara allas borttapparhistorier och bära dem närmast hjärtat … så att jag vet var jag har dem.

    (Sitter nu på tåget och har med halsduken bundit fast väskorna i min ena sko. Som har en adresslapp på sig.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bästa stället att ha sina saker om du frågar min dotter, som fick gräva fram mobilen ur bh'n när hon passera säkerhetskontrollen på flyget.

      Radera
    2. Fast ibland kan det bli lite konstigt. Som när jag stoppade ner några hundralappar i bh'n en stressad morgon då det var otänkbart omständligt att öppna handväskan, ta fram plånboken och lägga ner pengarna där. Så upptäckte jag att bensinen var slut och stannade till för att tanka, fortfarande tokstressad. När jag skulle betala grävde jag förstås i bh'n samtidigt som jag muttrade: Men, jag lade ju pengarna här i morse. Killen vid kassaapparaten gav mig en undrande blick...

      Radera
    3. Hihi! JAG skulle nog aldrig komma på idén att stoppa något i bh'n. Min farmor brukade ha näsdukar i tröjärmen, ibland vek hon in något i tröjärmen, det såg alltid så snitsigt ut.

      Radera
  4. Känner ingen alltihop och jag kan meddela att armbandsur tål inte ens 40 grader fintvätt och att papperskalendrar inte bör tvättas alls, isynnerhet inte tillsammans svarta jeans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Saker man inte kan tvätta är nästan värt en egen lista!

      Radera
  5. Haha....så bra jag också känner igen mig själv här...
    Armbandsklocka har jag inte alls längre, har inte haft på många år, för vad är det för vits med att alltid rengöra dem i tvättmaskinen ? De slutar ju fungera...så nu är det gsm-telefonens klocka som gäller, om jag vet var jag har gsm-n. Har lärt mig att titta på solen och räkna ut ungefär vad det är för tid, men även solen är borttappad och sällan upphittad i dessa dagar, så det är ju som det är:D
    Men bra går det i alla fall.
    Roligt att du också är med i lördagstemat

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin! Jag har heller ingen klocka, men i mitt fall beror det på batteritorsk.

      Radera
  6. Kul att du har kommit med i lördagstemat - du kommer att bli en verklig tillgång i gänget att döma av ditt första inlägg som var mycket roligt och trevligt att läsa.

    Mitt SKUT-smycke (Svenska kyrka i utlandet)- en vacker litet kors i en silverdroppe med vidhängande lång silverkedja var plötsligt totalt försvunnet. Jag brukar alltid ha det på mig när jag spelar på någon gudstjänst eller kyrklig förrättning.

    Ett halvår senare ramlade det ur en tröja när jag tog fram den ur garderoben. Det hade hängt där hela tiden tillsammans med tröjan som jag inte använt på så länge...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, man blir ju så glad när något förlorat hittar tillbaka! Jag försöker lära mej själv att saker bara är världsliga ting, men den där glädjen bevisar på något sätt motsatsen.

      Radera
  7. Barn och pass är sällan en bra "sak" att tappa bort. Turligt nog har mitt pass bara varit borta i min egna väska, men bortsprungen pojk har jag varit med om ett par gånger och det är helt klart ett par gånger för mycket för själen. Oj, så många hemska tankar som flyger igenom ens huvud.
    Själv har jag i många år varit en van passagerare och inte behövt tänka så mycket på just det där med vart bilen står. Eftersom jag ändå brukar hitta bilen, och har en man med stenkoll, så har jag dock inte bekymrat mig så mycket. Det är så något jag har fått äta upp sedan i höstas, då jag övertog mycket av körandet av vår enda bil och därmed också kommit mig ut på en hel del soloturer till lite mer nya platser. Bara för ett par veckor sedan, efter ett besök i just IKEA, då jag trött och sliten stoppade till vid intilliggande gigantmatbutiken. När jag kom ut var jag bara SÅ överbevisad om att bilen var stulen. Det var den så klart inte, utan det var bara jag som hade "förlagt" den. Yr som en höna sprang jag runt där med mina påsar, till vissas nöje, tänkande på hur jag nu skulle komma de 10 milen hem, där hunden satt och väntade i ett för veckan i övrigt tomt hus. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört talas om en tjej som handlade för många och för stora möbler för sin bil på IKEA, det var nämligen en bekant som fick hjälpa henne att köra hem grejorna. Hoppsan liksom.

      Radera
  8. Oftast tappar jag orden. Men en gång för länge sedan tappade jag bort min äkta hälft. ( de oäkta är inte så nödvändiga)
    Vi hade besökt Kosta-Boda och ätit Hyttsill och fått demonstrerat för oss hur man blåser glas. Det var en fantastisk kväll och stämningen god. När vi reser oss och ska promenera tillbaka med vänner till hotellet är hälften borta. Vi går runt i den skumma hyttan och letar. Icke! Vi väntar ett slag och går sedan långsamt mot hotellet. Jag är inte så orolig som mina följeslagare. Jag har tappat bort den äkta hälften förr. Framför oss går ett sällskap och vi hinner så småningom ifatt dem. DÄR. En välbekanting! Skönt!
    Några ord fanns kvar.

    SvaraRadera
  9. Borttappade halvor är jobbiga! Borttappade ord börjar jag så smått vänja mig vid. Jag tror egentligen att det är tiden som är borttappad, om man får lite tid på sig att tala kommer orden så småningom tillbaka, det är när man skyndar sig att prata som dominte hänger med.

    SvaraRadera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.