Javafasen, jag kan ju inte ligga i soffan och äta praliner (eller bullar) två dagar i rad, så idag arbetar jag! Hemifrån. Jag har massor att läsa in mig på och ska producera en snygg PP (power point) till vår konsnult i projektet. Riktigt kul!
Gry sitter mittemot och jobbar med franskan, hon är hemma och har ont i magen. Den är ju för övrigt mycket bättre, men hon har fortfarande dagar då hon inte kan gå till skolan. För ett år sedan var vi glada om hon gick i skolan en dag i veckan, nu är vi glada om hon bara stannar hemma en dag i veckan! Det går åt rätt håll!
...och så bara lite om försäkringskassan.
Häromdagen överhörde jag och 75 personer till i tågvagnen hur en tjej, som jobbade på försäkringskassan, beklagade sig för en väninna över omorganisationen i sjukförsäkringen. Själv hade hon hand om arbetslösa med sjukförsäkring, vilket visade sig vara ett riktigt slappt uppdrag. "Hur många promille av dom arbetslösa tror du får sjukbidrag?", frågade hon väninnan. Hon var uppenbart bekymrad.
Nu när både jag och karlsloken för en gång skull själva är sjuka förlorar vi faktiskt ~10% av vår månadsinkomst, vilket blir ganska mycket pengar. För oss är det en engångskatastrof, men jag tänker på alla med min dotters sjukdom, eller som har samma situation. Många dagar med sjukfrånvaro. Alla har inte turen att bli undantagna karensplikten, föräkringskassorna har sparkrav och bor man i fel län kan det vara förödande. Jag är orolig för min dotter. Hur kommer systemet att se ut för henne när hon börjar arbeta? När får vi se en upprustning av sjukvården och sjukföräkringssystemet? Varför är det så fult att vara sjuk, speciellt psykiskt sjuk?
Visst är vi värda bättre än såhär?
Gry sitter mittemot och jobbar med franskan, hon är hemma och har ont i magen. Den är ju för övrigt mycket bättre, men hon har fortfarande dagar då hon inte kan gå till skolan. För ett år sedan var vi glada om hon gick i skolan en dag i veckan, nu är vi glada om hon bara stannar hemma en dag i veckan! Det går åt rätt håll!
...och så bara lite om försäkringskassan.
Häromdagen överhörde jag och 75 personer till i tågvagnen hur en tjej, som jobbade på försäkringskassan, beklagade sig för en väninna över omorganisationen i sjukförsäkringen. Själv hade hon hand om arbetslösa med sjukförsäkring, vilket visade sig vara ett riktigt slappt uppdrag. "Hur många promille av dom arbetslösa tror du får sjukbidrag?", frågade hon väninnan. Hon var uppenbart bekymrad.
Nu när både jag och karlsloken för en gång skull själva är sjuka förlorar vi faktiskt ~10% av vår månadsinkomst, vilket blir ganska mycket pengar. För oss är det en engångskatastrof, men jag tänker på alla med min dotters sjukdom, eller som har samma situation. Många dagar med sjukfrånvaro. Alla har inte turen att bli undantagna karensplikten, föräkringskassorna har sparkrav och bor man i fel län kan det vara förödande. Jag är orolig för min dotter. Hur kommer systemet att se ut för henne när hon börjar arbeta? När får vi se en upprustning av sjukvården och sjukföräkringssystemet? Varför är det så fult att vara sjuk, speciellt psykiskt sjuk?
Visst är vi värda bättre än såhär?
mer:
Jag är förmodligen jättesjuk, för jag förstår inte varför F-kassan måste göra reklam för (30 miljoner) sina tjänster. Kan någon frisk förklara?
Power Point är kul! Man kan ju trixa hur mkt som helst med roliga presentationer. Försäkringskassa-tjosan ger jag mig inte in på - men jag förstår din oro. Hälsa Gry att jag är imponerad över att hon läser franska! Det är ett snyggt språk! :)
SvaraRaderaJag är frisk men kan inte förklara. Det övergår mitt greppbara förstånd.
SvaraRadera