Min 20:e födelsedag var på en fredag i juni 1989 och jag skulle till jobbet som vanligt. På kvällen hade vi planerat att ha fest hemma. Vi hade haft stor fest där förut, så vi visste att alla 20 personer skulle få plats på dom 38 kvadratmetrarna.
Jag fick födelsedagen till ära skjuts till jobbet! Annars brukade jag cykla eller ta bilen om den inte behövdes hemma.
På det tiden jobbade jag som scanneroperatör på en reprofirma. Vi var bara tio personer som jobbade på företaget och var nästan som en familj. Under dagen fick jag suuuperont i mitt öra och jag gnällde och tyckte det var trist på min födelsedag och allt. Dessutom hade min bästa kompis ringt och sagt att hon tyvärr inte kunde komma på festen för hon var tvungen att åka till sin mormor och hjälpa till med något. Örat fortsatte att värka och till sist beordrade chefen iväg mig till Cityakuten. "Du kan ta min bil", sa han.
Jag körde till Cityakuten mitt i centrala Linköping och parkerade på trottoaren utanför. Där konstaterades öroninflammation och jag fick penicillin på recept. "Blä, då blir det ingen rolig fest", tänkte jag som hoppats på en snabbt åtgärdad vaxpropp.
Ute på gatan stod chefens bil med en p-bot på rutan. "Hurra! Grattis på födelsedagen!".
Väl på jobbet igen hade flera av mina vänner ringt och sagt att dom inte kunde komma på festen och nu började jag tänka på all mat som vi förberett. Vi skulle få äta rester i flera dagar, med sådant manfall. Dessutom hade vi ju planerat att åka till landet dagen efter, så ingen skulle vara hemma. Usch, vilken misslyckad dag och 20-årsfest.
Innan jag skulle åka hem kom chefen till mig och sa att han skulle betala p-boten. Det var i alla fall plåster på såren och det var ju en fin födelsedagspresent i alla fall!
Sedan kom Karlsloken (vi var ju inte gifta på den tiden) och hämtade mig. Han berättade om ytterligare kompisar som ringt och inte kunde komma. Jaha, nähä, då var det väl bara mamma och pappa som kunde komma då. Kul.
Väl hemma hängde ett vackert gardintyg runt fönstret. Mamma hade varit och lämnat min födelsedagspresent medan vi var ute och i tyget hängde en hälsning. Pappa hade med kort varsel behövt åka till Norrköping och mamma hade valt att följa med, men ha så kul på festen!
Jotack! Vilken fest?
I kylen stod tårtan och maten och väntade. Karlsloken föreslog att vi skulle packa in allt i bilen och åka till landet redan på kvällen istället. Så det gjorde vi. Ingen superstämning precis, jag var besviken. På vägen kämpade Karlsloken med att muntra upp mig och precis i kröken innan stugan berättade han en rolig historia om prästen som bott i huset före dom. Han hade alltid tutat där för att skrämma djur eller folk som stod skymda i kurvan.
"Vaddå folk", tänkte jag, men då körde vi in på gården och jag fick syn på en ruta som var öppen på övervåningen. "Inbrottstjuvar!" vrålade jag och vägrade kliva ur bilen. Det hade nämligen varit inbrott tidigare där, inte så konstigt med det avsides läget. Just det. Logik.
Jag noterade inte att flaggan var hissad, att logdörrens lås var öppet, jag såg inte tältet rakt framför bilen!
Karlsloken fick snällt be mig följa med till logen där han hade en överraskning. Där inne var det full hålligång! Folk - ja ALLA som inte kunde komma på festen var där, musik, kulörta lampor och mat! Festen var igång och min 20-årsdag, som börjat så dåligt fick det bästa slutet.
Karlsloken flinade - det var hans fel!
En 20-åring 1989. Inga bilder hittades från festen.
"Orsaken" (tv) och flamsig 20-åring (th) på landet.
