Sidor

lördag 19 september 2015

Äta bör man annars dör man

Nej, mat och matvanor har jag ingen lust att skriva om. I alla fall inte om det gäller mej och min familj. Det beror inte på att vi inte äter bra mat, eller att vi inte är intresserade av mat. Tvärtom, det finns inte mycket som intresserar mig mer än vad jag stoppar i munnen och det finns inget jag njuter mer av, än en god och vällagad måltid.

Nej, jag är ointresserad därför att jag anser att mat och matvanor är högst personliga! Jag tror nämligen inte att alla mår bra (eller dåligt) av samma mat. Även utan allergier och intolleranser är vi individer med olika behov. Jag är ytterst irriterad på alla förståsigpåare som vet vad som orsakar folks ohälsa. Och jag riskerar att sälla mej till samma klunga när jag påstår att folks ohälsa om något beror på okunskap om maten och om den egna kroppen. Forskning pågår, men än finns inga entydiga bevis för att vi ska äta på ett sätt - vad betyder det?

Men okey, så här är det:
I min familj har vi en vegetarian, en glutenallergiker (nytt för mej att skriva, det har hetat glutenintollerant under många år) och en laktosintollerant. Vi har tacklat både undernäring och övervikt. Träffat dietister och oroliga lärare. Vi har sökt svar på 10000 frågor och provat oss fram med det mesta. Vad gäller dieter lever vi efter att balansekvationen: energi in = energi ut, gäller. Ibland har energin gått snabbare ur kroppen än den hunnit ta in ny och ibland har det kommit in mer energi än kroppen hunnit göra av med. Jag är en usel kock och vet inte mycket om hur man tillagar olika råvaror. MEN jag är gift med en fantastik man som är nyfiken och kunnig i köket.

Summa summarum äter vi extremt sällan halvfabrikat, för det mesta ekologiskt och ibland ruggigt onödig mat. Vi försöker undvika mat som vi eller naturen inte mår bra av (tex. ofermenterade sojaprodukter, produkter med palmolja eller äpplen från tjottahejti). Vi försöker också hålla oss uppdaterade om vad som händer på forskningsfronten, ser hur små studier får stort genomslag (1/3 av alla amerikaner äter glutenfritt, varför?) och hur trenderna fortplantar sig i butikernas utbud - hej bönpasta!  Vi äter rester minst en gång i veckan, vilket förvånade mej när det seglade upp som ett miljövänligt mattips - vi har nog alltid varit bra på att ta hand om våra rester.

Det händer att vi går på restaurang, men det finns inte så många ställen som presterar ett bra utbud för oss alla på samma gång och senast när jag föreslog ett restaurangbesök undrade en av döttrarna varför. "Vi får ju godare mat hemma!"

Så är det med mej och mat. Eller, det finns såklart mer att säga om mat, men jag fotograferar, äter, njuter och mår bra istället!


16 kommentarer:

  1. Klart vi äter upp resterna. Jag kallar det för "kylskåpsrens". Har gjort en "dubbel" på lördagstemat denna vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, rester är inte nytt men kanske lite bortglömt? En dubbel! Då kommer jag tillbaka. Kul!

      Radera
  2. För att inte vilja skriva om mat fick du verkligen till det på ett utmärkt sätt! Med allergier och intoleranser blir allt litet svårare men jag antar att man vänjer sig. En god vän med, liksom du, flera varianter i familjen lagade mat med olikfärgade tvättklämmor på bunkarna.
    Själva är vi lyckligt lottade och jag äter allt utom havregrynsgröt. Det får nog vara hungersnöd i två veckor innan jag kan få ner sådan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, då gillar du säkert mannagrynsgröt, för det har jag svårt för. Men om jag måste går det också, till och med laktos i värsta fall, även om magen blir alldeles knäpp ett tag. Särskilt petig är jag ju inte.

      Radera
  3. "Vi får ju godare mat hemma" säger ju allt. Eller hur!

    SvaraRadera
  4. Det blir till att kryssa mellan råvarorna då. Men det är säkert nyttigt för kreativiteten. Har du tips?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungarna bjöd på fantastiska zucchinibiffar i veckan som passade alla. Annars blir det ofta två separata rätter ... vi blir också bättre och bättre på att hitta bra recept.

      Radera
  5. Det verkar som ni lyckas få ihop det ni behöver och tycker om. Sådan tur du har som har en man som gillar att laga mat och ungarna föredrar maten hemma framför restaurangmaten.
    Trevlig helg!
    Hälsningar
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det maken tycker är svårast, att hitta på vad vi ska äta, det tycker jag är roligast. Jag älskar att läsa kokböcker och mattidningar.

      Radera
  6. När man väl kommer in i en "mathållning" är det ju inte särskilt svårt! Det är ett "tänk" som ska till så man vet vad som ska finnas hemma. Vår yngsta var allergisk sina första tre år mot fisk, soja, ägg och mjölk men det gick ju! Hade problem att kommentera här i går. Nu håller jag tummarna när jag trycker på knappen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, omställningen är svårast - och ovissheten när man inte vet vad man mår dåligt av. Det är knepigt att genomföra en "uteslutning" av viss mat.

      Radera
  7. Med tanke på att du inte ville skriva om mat så blev det ju ett väldigt bra och intressant inlägg det här.
    Läste också det där med att äta rester... jag är uppvuxen med att mat inte får kastas och vi är nog också ganska bra på att leva efter det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja mat engagerar. Åslappe, sa mamma när det bjöds på rester hemma, för så sa dom i norrland när hon växte upp.

      Radera
  8. Verkligen ett "allergifritt" inlägg på temat; GILLAR! Klickade på man också ...Restmat fanns på menyn när jag växte upp och jag gör det om jag får över.
    Kul å se dig tema igen ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag vill skriva oftare än jag tar mej tid till. Lite samma sak som med att läsa böcker ... Bra att utmana sig med ett temagäng då.

      Radera

Här är ditt utrymme att skriva, tycka och kommentera! Gör det.